Sensommar i gult...

När jag får förfrågan av kunder att rita perennrabatter frågar jag så klart vilka färger de föredrar och tycker om. Oftast är det rosa, blått och vitt eller andra önskemål, men, många gillar inte GULA blommor. Jag älskar gula blommor! Nu på sensommaren och under hösten ger de en sådan härligt sprakande, varm ton till rabatten och lyser upp trädgården. Något att längta efter när sommarens många ljuvliga pastellfärger tonat ut...Det är underbart med höstfägring. Förhoppningsvis krävs det endast lite övertalning och inspirationssnack för att få någon att hänga med på tåget men ibland är det tyvärr stopp. För att förhoppningsvis inspirera, om det finns tvivlare där ute, så har jag i eftermiddag varit ute i duggregnet och fotat gult hemma hos mig. Tog även liten avstickare genom häcken in till grannens rabatt, som jag anlade för några år sedan och där det nu på sensommaren verkligen brinner av gula nyanser. Härligt! Hoppas ni också gillar det...

Praktrudbeckian, Rudbeckia fulgida var. speciosa, 'Goldsturm' är en favorit och snygg ihop med olika gräs och som här det säkra kortet röd rudbeckia, Echinacea purpurea 'Alba'. 

 Alltid lika vackra dagliljor i olika nyanser. 



 



Vid lusthuset står den höga höstrudbeckian. Visst är hon ståtlig!

 

Det gick inte att motstå den underbara Austin rosen 'Crown Princess Margareta' sist jag var i växtbutiken. Rosen är uppkallad efter kronprinsessan Margareta (barnbarn till drottning Victoria av England) som tillsammans med sin man Gustav VI Adolf skapade trädgårdarna vid Sofiero slott utanför Helsingborg. Det är en ganska kräsen rosdam men jag ger henne en chans och extra omsorg så ska det förhoppningsvis gå bra. Hon har fått ny fin jord och en varm och fin växtplats. Blir ett grantäcke till vintern också..

 

Ps.

Tack Ann-Sofie, som med en kommentar uppmärksammade mig på att jag har ordverifieringsknappen på. Sorry! Hoppas att det är löst nu och att det är lättare att skicka kommentarer.

 

 

Nu mumsas det bönor...

Nu knaprar jag vaxbönor som hejsan! När jag härom dagen lyfte på bladen var de plötsligt bara där, i massor. Och goooda som bara den. Känns dock som vägen varit lång och krokig för de arma bönorna denna kalla sommar. Det var varmt och fint när jag sådde (bör vara minst 12 grader) men sen tog liksom solskenet som bekant slut och det blev fasligt trögt att få fart på växandet. Smått och tanigt såg det ut länge. Men jag haver icke misströstat utan vattnat, täckt med duk, av kärlek gödslat lite extra samt låtit dem klättra upp för morfars gamla järnsäng. Inte fy skam och nu har belöningen kommit!

I år köpte jag frön ifrån Impecta (mycket kul i deras katalog - man blir smått hagalen). Denna vaxböna, Phaseolus vulgaris, är en gammal kultursort från före 1925 och heter 'Dragon´s tongue'. Väldigt krispiga och fina bönor som blir runt 12-15 cm långa. Kan rekommenderas!

 

 Söta små rosa/lila blommor och en liten, liten böna...

 

 

Vackra är de också! 

     Ps.

Återstår nu bara att se om det blir några kvar att förvälla (tyvärr tappar de dock aningen färg då) och frysa in efter att jag mumsat färdigt varje gång jag är ute i trädgårdslandet... 

 

Ha en underbar helg!!

Päronrost...

Den smått trista päronrosten har tyvärr visat sig på päronträdet i trädgården i år igen. Päronrost orsakas av svampen Gymnosprangium fuscum och för att den ska leva och utveckla alla sporstadier måste den värdväxla mellan, i detta fallet, mitt päronträd och vissa enar i grannskapet t ex trädgårds en, sävenbom och kinesisk en. Upp till ett avstånd av ca 400-500m kan svampen "bo". Så man förstår ju att det är svårt att bli av med problemet. Går ju inte gärna att såga ner dem alla då en ansenlig massa enar planterades överallt på 70-talet...  På vinterna övervintrar den orangea och geléaktiga svampmycelen på enarna (syns tydligt om man letar).
Vi hade samma problem med ett gammalt hagtornsträd i trädgården tidigare. Där svampen, även i detta fallet, värdväxlade mellan hagtorn på sommaren och enarna på vintern. Till sist blev faktiskt trädet så trist och skavankigt så vi sågade ner det. Som en parentes kan sägas att hagtorn även är ett riktigt "lusaträ" (dialekt, vet ni...) så vi var inte helt olyckliga över att behöva ta bort det.
Nåväl, ju närmre "smitthärden" päronträdet befinner sig desto mer fläckar. Det är till liten smal lycka bara nya blad som får fläckar under den begränsade tid då sporerna sprider sig. Jag har fina, snygga och gröna blad ovanför de angripna. Päronen är helt ok varje år så trädet i sig mår nog rätt väl så länge inte angreppen blir för eländiga förmodar jag.
Ska i sanningens namn erkänna att jag gick på gelérost-jakt vintern efter det att de första angreppen visat sig. Och mycket riktigt! Tre hus bort stod en trädgårds en full med äckliga orangea geléklumpar. Det var nog boven i dramat! Sen att vinden på Sveriges framsida oftast kommer från väster, i vilket vädersträck denna en stod, så var det inte heller så konstigt att svampsporerna flugit hit till min gamla päronträdsgumma...

Trolldruva...

Så här läckert lyser den röda trolldruvan, Actaea erythrocarpa, i rabatten nu. Det gamla namnet på trolldruva är paddört (luktar så där...). Örten är giftig, men mina barn är så stora nu att de inte lär smaka på den, åtminstonde hoppas jag inte det...Förr användes den till att bekämpa vägglöss så vem vet den kanske får ett uppsving nu när de krabaterna verkar vara tillbaka i våra hem. Trolldruvan är en ranunkelväxt och släkt med silveraxet. Den vill växa på en fuktig och ganska skuggig plats i trädgården. Gärna i woodland. Jag har flyttat min ett par gånger och det gillar den inte direkt. Nu har den fått stå i lugn och ro de senaste två åren och det är faktiskt första gången den har blommat och fått frukter. Den blir ca 50 cm hög och är lättodlad.

Trevlig helg!

Skimrande röda rubiner...

Från mamma kommer den här vackra stambegonian. Moderplantan har över 25 år på nacken och har överlevt flytt och annat. Detta är skott som jag tog för två år sedan och som nu är upp mot 50-60 cm långa (då har jag tyvärr knäckt ett par av misstag...). De sköra stjälkarna kräver lite stöttning för att inte välta omkull. Efter att ha stått inne hela långa vintern och våren tog jag ut den och planterade om i en stor och rejäl kruka. Sen har den fått stå bakom växthuset hela sommaren och jag har inte bekymrat mig så mycket om den mer än vattning och gödning. Så igår fångade den all min uppmärksamhet då solen lyste på de vitprickiga bladen med sina mörkt blodröda undersidor. Det hängde även flera klasar med rosa/röda blommor. Helt fantastiskt fint och så effektfullt! Den trivdes verkligen med att komma utomhus. Så nu njuter jag extra mycket när jag går bort till växthuset och solen skiner. För vid dörren glittrar det välkomnande likt röda rubiner där den numera fått sin hedersplats!

Förresten! Min bästis Annika och hennes vännina Ann har en jättefin blogg. Gå gärna in och ta en titt. Tävling på gång också!   www.flickorna-i-mellby.blogspot.se

Solvarma röda tomater...

Äntligen dags för tomaterna! Eller kärleksäpplena, som de fick heta när de dök upp för första gången på 1600-talet. Det tycker jag är ett mycket vackrare namn även om man till en början inte åt dem utan planterade dem i finrabatten. Nåväl, skönt att vi tog vårt förnuft till fånga och smakade på dessa godsaker och insåg att de var alldeles för goda att gå miste om.
Då solen inte varit vidare värst ihärdig med att skina denna sommar tycker jag att det varit trögt för tomaterna att mogna. Men, som sagt, nu äntligen börjar de! Finns det något underbarare än att gå in i växthuset på dagens vattningsrunda och knipsa en liten tomat här och en stor tomat där. Mmm, smälter i munnen!
I år har jag bl a testat sorten 'Tigerella'. Det ska vara "en spännande sort för tidig skörd" med " medelstora röda tomater med gyllene strimmor". Återstår att se hur spännande de är, får vänta några dagar till innan de är helt mogna. Har även vanliga röda 'Elin', cocktailtomater, pärontomat, 'Dansk export' (växer som tusan!), 'Gardener's Delight' och 'Chocolate Cherry'. Som ni förstår är det trångt i mitt lilla växthus. I synnerhet som det även växer gurkor, vindruva, paprika och basilikor där...
Härom dagen var jag ute och toppade, tjuvade och gallrade ordentligt. Det gäller att hänga med i svängarna så det inte växer en över huvudet. (Då hittade jag även tre stora fina gurkor. Underbart!! Lite synd bara att det blir så många på en gång. Man kan ju inte bara äta gurka...ska nog göra mammas goda syltgurka...återkommer om detta för den är inte att leka med!). Jag brukar försöka toppa när det finns tre-fem blomklasar, beroende på sort, så de hinner mogna innan det blir för kallt. Om inte annat så brukar taket begränsa höjden på plantorna. På hösten när kylan kommer tar jag in de tomater som är kvar och lägger på ett fat i köket så blir de snart röda och fina.
Har gödslat med nässelvatten och Biobact i sommar. Det gäller bara att vara försiktig med kvävet så att det inte blir en massa blad istället för tomater. Lagom är bäst. Nu ska jag ut och vattna...

Morotslandet...

Vem kan motstå ett knippe nyskördade morötter? Doftar underbart och känns så fantastiskt lyxigt. I år har jag provat sorterna 'Royal Chantenay Rola'. Det är den lilla på bilden. Det är en tidig höstsort som behöver lite mer tid på sig i jorden för att växa till sig. Nyfikenheten tog dock överhand, var tvungen att se hur de artade sig...Den främre sorten är 'Sugar Snax'. Mumsig!

Även gurkorna börjar bli färdiga och hänger tunga på plantorna. Blir en hel del vattnande i växthuset nu när dagarna varit lite varmare men det är ju värt all möda när man har resultatet i handen!

Blå bolltistel...

 Nu blommar en av mina favoriter, den blå bolltisteln, Echinops bannaticus. Humlor och bin är som galna i denna, i  deras tycke, nektarstinna läckerbit. Över 150 cm hög är den en riktig höjdare som kräver svängrum i perennrabatten. Dessutom lättodlad men utvecklas allra bäst i ett soligt läge. Min har sol nästan hela dagen. Detta är en bit av en planta som jag delade för tre år sedan. Den andra halvan står betydligt skuggigare och den är bara 90-100 cm. Detta är en "måsteväxt" för den som har plats i sin trädgård!