Julfreaken har vaknat...

 

Inför den kommande adventshelgen slår pysseldjävulen till i mitt hem. Inte så att jag kan anklaga någon av de övriga familjemedlemmarna att pynta, det klarar jag så bra själv...Jag är ett julfreak och har alltid varit. När syrrorna och jag var små lät mamma oss fixa och dona hur mycket vi ville, med små mosslandskap, granar och annat jox... i gillestugan. Någonstans gick väl gränsen. Med åren har julandet mer och mer gått över åt blomsterarrangemang, ljus, lyktor, bak och god mat.

Sen är förstås aldrig lite julmusik i bakgrunden fel. Ifjol köpte jag Michael Bublés julskiva. Rekommenderas om man gillar en härlig röst och storband (spår 12, Cold December night, bäst)! På sjuttiotalet i föräldrarhemmet var Bing Crosby den första (och enda) jul-LP-skivan som med raspigt ljud gick varm i pappas inbyggda högtalare nere i gillestugan. "I'm dreaming of a white christmas..." Jag kan alla låtarna utantill...är det ett plus? Blir fortfarande glad och nostalgisk när jag hör den. Numera finns den på CD men det är inte riktigt samma grej. Raspet och knastret fattas. Nåväl, veckan har gått i ett huj och jag har burit hem hyacinter, mossa, kottar, grenar och julstjärnor i massor. Just nu sitter jag med familjen och pustar ut efter en god fredagsmiddag, ljusen är tända och det luktar rent och gott. Advent är härligt!
Jag brukar göra en stor krans som hänger utanför ytterdörren. Naturen har mycket att pynta med. Bara att välja, vraka och blanda vilt.

 

 

Ha en riktigt härlig första advent!

Kram Milla

 

 

Idag öppnade Drömmar...

Idag slog min bästa väninna Annika upp portarna till sin mysiga och med julstämning fyllda butik Drömmar - ute och inne. Doften av glögg, gran, blomstertvålar och annat härligt slog emot oss när jag och mellandottern Sara steg in. Drömmar ska vara öppet varje helg fram till jul för den som är sugen på ett besök. Många julklappstips...

Annika stod vid disken och slog in små fina paket.

Efter att vi stärkt oss med lite varm glögg och pepparkaka var det dags för en rundtur i butiken. Mitt på golvet stod granen klädd och Bing Crosby strålade ur högtalarna. Sara fastnade direkt för ett underbart rött doftljus. Det är nämligen hennes nya värld...doftljus och mys på nya rummet.



Att det ösregnade och halvt stormade utanför butiken när det var dags att ge sig av hemåt igen brydde vi oss inte vidare värst om. Vi var så härligt uppfyllda av julstämning! I kassen låg den nyinköpta vita hyacinten, en rostig kruka till och...ett rött doftljus.

Vem tror ni log mest?!

Japanska trädgården på Compton Acres

Compton Acres är en stor privat trädgård i Poole, Dorset. Den skapades på 1920-talet av Thomas William Simpson, en man som gjort sig en förmögenhet på margarintillverkning. Idag är trädgården en stor turistattraktion.

Trädgården i sig består utav fem olika delar. Den vackra dammen och fontänen med begonior är från den Italienska trädgården.

 

 

Här hittar man också en av Englands största privata sten- och vattenträdgårdar med vackra statyer, vattenfall och dammar. För den växtintresserade finns här över 300 olika sorter att

 studera bl a ett flertal barrträd.

 

 

En ljungträdgård passerades innan vi kom fram till min favorit:

Den Japanska Trädgården

Det var är något speciellt med denna lilla japanska trädgård, som låg omgiven av härlig grönska nere i en sänka. Lugnet, porlande vatten, fiskar som nyfiket simmade fram för att kolla in vem som kom på besök. Det vackra röda huset som speglade sig där nere i dammen och vid den välvda bron vaktade...

draken.

 

 Vår ciceron Peter Thoday vallade tålmodigt runt hela klassen och svarade på hundra frågor...Vad vi redan konstaterat tidigare under resans gång var att det han inte visste var inte värt att veta. Dessutom fick vi, både från Peter och andra trädgårdsansvariga på vår resa, höra att de tre viktigaste framgångsfaktorerna för att locka folk till engelska trädgårdar är:    

bra parkering, toaletter och ett café.

 Så här glada blir trädgårdsmästare när de lär sig en ny växt...på latin...

 

Ha en riktigt härlig helg så ska ni få göra en liten visit på gurun Gertrude Jekylls fantastiska Hestercombe nästa gång. Där skulle jag gärna bo...

Carinas flinka fingrar...

 

Då och då frågar syrran - "Jaha, och var har du varit och fikat idag då??". En väninna brukar med jämna mellanrum påtala för mig att jag är "expert" på att fika.. Javisst, inte så svårt svarar jag då. Är man socialt funtad (och pratglad, skulle nog vissa säga...) så är man. Goda vänner skall man dessutom odla och sköta om precis som vilken blomma som helst (det är min enkla filosofi...). Så idag var det därför äntligen dags! Jag for med glatt sinne hem till min goa trädgårdsmästarkollega Carina, som jag inte träffat på alldeles för länge för att det ska vara sunt, för en väldigt mysig pratstund OCH fika.

På Carinas veranda rådde det fibril aktivitet kan jag lova er. Hon är nämligen i full gång med att binda kransar och göra annat fint, som ska säljas på några av de julmässor som är i antågande så här innan jul. Jag möttes av en drös av mosskransar, vilka hon bundit tidigare och som nu bara låg och väntade på att bli snyggt dekorerade.

Av skogens kottar kan man göra mycket fint...

Vissa kransar glittrade ikapp med novembersolen utanför...

 Fräckt dekorerade julstakar...öhh, förlåt...ljusstakar.

 

Även om själv är bäste dräng i många avseenden, särskilt när man är omringad av mossa, grenar, kottar, glitter och band, så är det ju väldigt svårt att motstå en annan social kompis som väldigt, väldigt gärna vill hjälpa till. Riff gjorde sitt bästa för att förhöjja den kreativa ådran. Och som någon klok man eller kvinna en gång sa: Det bästa vi har, det sätter vi på bordet!

 

Jag försökte bidra med inspiration på mitt lilla vis. Det var roligt att binda kransar och julstämningen smög sig på. Det var ju dock pyttelite rimfrost ute... Men, helt ärligt klarade Carina sig alldeles utmärkt på egen hand. Eller vad tycker ni? Kom och köp! 

 Några timmar far fort sin kos. Upprymd och med ett par fyllda papperskassar begav jag mig efter kaffe, glada skratt och pyssel hemåt. Ett par kransar i present till "någon" men framför allt fastnade jag för de här små dekorerade tygbollarna. Texten på var helt underbar och den ska jag ha med mig hela vintern. Särskilt om den blir lång och snöig för då kommer det härmed att kännas lite lättare. För vet ni vad...

 

Snöflingor - är vinterns fjärilar

 

 

Nu har hon slagit ut...

 

 

 

Så har hon då vecklat ut sig och visat sitt rätta jag. Fröken 'Lemon Sorbet. Den "gula" mini amaryllisen som jag skrev om för någon vecka sedan. Gul och gul förresten, inte riktigt va...snarare åt det lite créme/lime färgade hållet...men visst, jätte söt ändå. Även om det inte visade sig vara vad bilden utlovat direkt. Brukar det någonsin det förresten? Det läggs på lite här och dras ifrån lite där...

 

Att väckas ur törnrosasömn...

Tänk er att ärva en gård från 1600-talet, inspektera ägorna och finna en trädgård som efter första världskriget fallit i  glömska och är totalt överväxt. Visst är det som en saga, med tanke på vad som hittades under alla grenar och blad. Gården var från början i stort sett självförsörjande. Här fanns ett antal bondgårdar, stenbrott, skogar, ett tegelbruk, ett sågverk, ett bryggeri och så klart en stor köksträdgård. Cirka 20 personer jobbade i huset och 22 i den stora trädgården.

 Ägarna i släkten Tremayne var alla framstående botanister och byggde upp denna fantastiska trädgård med växter insamlade ifrån världens alla hörn. Under första världskriget stred alla de manliga arbetarna vid fronten och inte många överlevde. Eftersom det var svåra tider kunde man inte behålla de anställda utan trädgården började sakta förfalla. Under andra världskriget bodde amerikanska armén här och när kriget tog slut föll trädgården in i en riktig törnrosasömn. 1990 kom det nya arvtagare till Heligan och de förstod vilken skatt som gömde sig i björnbärssnår och murgrönelianer. De började då de digra arbetet med att förvandla Heligan till Europas största restaurerade trädgård. Här finns bl a en djungelravin, betesmarker, stora blomsterrabatter men framför allt, det jag gillar bäst, en stor muromgärdad viktoriansk köksträdgård. 

 Heligan är som ett levande museum och man använder sig av artonhundratalets trädgårdskonst. Odlar ekologiskt både meloner, persikor och ananas. Man använder regnvatten som bevattning och det finns många underbara gamla verktyg bevarade.

Det är ett fantastiskt strövområde med många stigar.

Nu förstår jag ju att jag måste stilla mig med bilder men det finns så många...inte lätt att välja. You get liksom carried away, so to speak. Orkar ni mer? Nästa gång funderar jag på om inte vi ska ta oss till Peter Thodays eget Compton Acres i Poole. Har många bilder därifrån också. Ska sätta mig och sålla...

 Snart helg, härligt!!

Duvslag

Ps. Bara en bild till..för vem vill inte ha en sådan här sliten fräck sak?? Eller rent av tio! De kunde de gamla viktorianerna...

 

En underbar trädgårdsresa till England...

 

Igår gick jag igenom en diger fotohög som jag samlat på mig genom åren. Bland cd-skivorna hittade jag två stycken märkta "England 2008". Blev alldeles lycklig och tänkte att detta var verkligen en underbar resa som jag gjorde tillsammans med mina pluggkompisar på trädgårdsmästarutbildningen på Norrviken. Såhär tänker jag därför nu. Eftersom allt är novembergrått och vi ändå bara går och väntar på advent, kransar och julblommor så tar jag under väntans tider med er på en tripp till mitt underbara England och delar med mig av de trädgårdar vi besökte.

 

I februari 2008 var det en konferens i Båstad om "Träd i när och fjärran"och vi som studenter var inbjudna att deltaga samt stå för servicen denna dagen. Flera kunniga föreläsare var där bl a Peter Thoday. Peter är en stor trädgårdsprofil i England och gjorde för många år sedan en TV-serie för BBC om den Viktorianska Trädgården, för den som kanske kommer ihåg. När vi berättade för Peter om vår förestående klassresa till England och framför allt Cornwall blev han eld och lågor och sedermera vår ciceron under resan. En fantastisk människa som hade kontakter överallt, villigt delade med sig samt ordnade så vi fick träffa rätt personer och se trädgårdar som annars inte varit öppna för allmänheten.

De olika målen på vår resa kommer inte i "resordning" utan vi börjar på

 

The Eden Project i Cornwall.

 

Vi fick först en rundvandring av en av de ansvariga för Eden och han förklarade hur alla växter kommit på plats och hur dessa mycket speciella växthus konstruerats. 

Detta är ett jättestort turistmål i Cornwall där även Peter varit involverad. Omgivande planteringar och de gigantiska växthusen eller egentligen biomer innehåller en otrolig mångfald av växter. Biom är ett annat ord för vegetationsområde och på Eden har man i det första växthuset skapat en djungel och i det andra en medelhavsmiljö.

Palmer, bananplantor, hängbroar och fantastiska blommor...

 Fuktigt, fuktigt och svettigt, svettigt!!

Sen gick man vidare till det betydligt svalare medelhavsområdet...

 Här doftade det av lavendel, rosmarin och andra kryddväxter. Skönt att kunna andas...

 

Nästa gång ses vi i The Lost Gardens of Heligan.

Ha en skön tisdag kväll!