En perfekt trappa...

 

Jaha, tänker ni, det var ju en rolig bild...Det är det ju inte. Men vet ni vad det däremot är?! Jo, en perfekt trappa! Denna går jag i nästan dagligen och varje gång slås jag av hur väl dimensionerad den är. Någon har verkligen tänkt till! Ett, två, tre, fyr - ett, två - ett, två tre fyr...man behöver inte tänka. Det bara flyter på (nu kommer ni att räkna steg överallt bara för detta). Tro mig för det finns en annan trappa i stan där man först tar ett steg och sen räcker inte längden till riktigt för nästa utan det blir ett konstigt halv steg. Man känner sig som en halt gammal tant när man går i den. Orsaken är att trappan är väldigt feldimensionerad. Låter det konstigt? Jag lovar att det finns fler felräknade trappor ute i vida världen än vad man kan tro. Därför känns det ju särdeles bra att en av de perfekta finns just där jag bor och som jag använder titt som tätt.

Hemligheten bakom "undret" är trappformeln. Om man ska göra en trappa så finns det några enkla grundprinciper som styr och som därmed är bra att tänka på. Ett bekvämt gångsteg för en vuxen människa är 63-65 cm. Beroende på hur man är skapt så klart. Lägg därtill att ett bekvämt trappsteg är 12-15 cm högt. Ska du bygga en trappa i din trädgård kan du därför använda dig av formeln:
 

2h + b = 630-650 mm.
 

 2 x steghöjden (sättsteget) + stegdjupet (plansteget) = steglängden.

 

 Använder vi trappsteg som är 14 cm höga x 2 blir stegdjupet 36 cm = 64 cm
(14 x 2 + 36 = 64).

Sen ska trappsteget luta 1 cm för avrinning och ännu mera bekvämlighet men så djupt behöver vi ju inte gå. Däremot måste man så klart räkna ut hur lång sträcka trappan ska löpa på och hur många steg som därmed får plats. Blir det en lång trappa är det bra att dela av den efter ca vart tionde steg med ett vilplan med djupet 1.8 - 2.0 m (3 normalsteg) så förefaller den inte så hög och tröttsam att gå i. Precis så som "min" trappa är byggd fast den har fler vilplan. Nu gör man kanske inte en trappa så vidare värst ofta men om man ska så är det ju trevligt om den är bekväm att gå i.
 

Blev mycket fakta...nästa inlägg blir mjukt och handlar om blommor...tänkte åka och inspireras (och trängas)på trädgårdsmässan i Malmö.

Soliga kramar
Milla

 

Med näsan mot solen...

 

Idag äntligen! En halvtimme över, sittandes på en fårskinnsfäll,

i lä för vinden, med näsan mot februarisolen...

 

Ha en härlig måndag!

 

Kram

Milla

Snödroppen...

 



Lite mera solsken och de slår snart ut! Visst längtar man!

 

 

Hoppas ni får en riktigt skön helg!

Kram

Milla



Att fylla år...

Det är perfekt att fylla år i februari! Nyligen var det min dag. Vad är fördelen med denna årstid undrar ni jämfört med den gröna sköna sommaren? Jo, för då svämmar blomsteraffärerna fullkomligt över av tulpaner och olika vårlökar. Har man sen dessutom en faslig tur så blir man gratulerad med några av dessa vackra skapelser. Jag hade tur, även i år!

 

Det är ju inte svårt att bli inspirerad till både det ena och det andra när man sitter vid köksbordet och ska försöka tänka ut växter och värsta fluffiga gräddtårts-tulpanbuketten kikar fram över datorskärmen och säger: -"Hej i solskenet! Ta en paus från arbetet och njut av mig!"

 

Pärlhyacinter kan man aldrig få för mycket av. Tack Marie, du vet vad jag gillar!

 

Underbara Primula 'Ballerina'. Oemotståndlig!



 

 Söta små violer...och maffig hortensia.

 

 

 

Mitt i detta hav av fluff och pastell låg dessutom en rosa strut full med chokladpraliner, som någon vänlig själ förärat mig med. In i drömmarnas land för en kort stund. Solen värmde i ansiktet..och pralinerna... de var fantastiskt goda och smälte i munnen!

 

Kram och ha en riktigt härlig torsdag!

Magnolians knoppar...

Nu kan man passa på att driva blommande kvistar inne. Jag skulle testa en ny sekatör och gjorde därför ett klipp i min praktmagnolia, Magnolia x soulangeana  som står utanför ytterdörren.

 

Med längtan har jag väntat på att något ska ske. Så igår, äntligen! Det mjukt ludna och skyddande höljet har börjat att lossna och fram tittar de rosa kronbladen.

 

 

Tänk att en liten knopp kan veckla ut sig till en sådan praktfull blomma!

 

 

Det dröjer ännu några dagar innan knopparna är helt utslagna. När den blommar utomhus på våren så är det alltid under en vansklig tid då frostnätterna fortfarande lurar runt hörnet. Flera år har jag fått skydda den med en odlingsduk under frostnätter. Den är inte så stor ännu så det är fortfarande möjligt. Men skulle jag missa och det har frusit på natten så är blommorna förstörda dagen efter - brunfläckiga och fula.

 

 

I år ska jag därför lura frostnätterna! Jag tjuvstartar och njuter av vårens ankomst inne i kökets varma och trygga famn.

Murgröna...



Denna murgrönan stötte jag på härom dagen när jag gick min inspirationspromenad. Häftig! Jag är väldigt förtjust i murgröna, Hedera helix. Släktet omfattar ett tiotal arter städsegröna, klättrande buskar. De klättrar själva, som här på väggen hos lillsyrran, med hjälp av häftrötter som sitter på de unga skotten. Detta var från början en liten planta inköpt i en växtbutik.

 

 

Man kan även använda den som marktäckare och hemma hos mig har jag

 den både i sol och i skugga.

Murgrönan har två olika faser i livet. Först det juvenila stadiet med sterila skott som klättrar med hjälp av häftrötter. Då ser vi de flikiga blad som vi framför allt förknippar med murgrönor





När murgrönan har blivit runt 10 år gammal börjar den utveckla buskiga grenar som hänger ut från underlaget där den klättrar. Då får plantan mer diamantformade blad, som saknar häftrötter, och den börjar även blomma fram i september-oktober. Detta kallas den adulta fasen. Blommorna följs av svarta bär som mognar sommaren efter.

Om man inte vill att murgrönan ska komma in i det adulta stadiet måste den beskäras regelbundet. Då behåller den de flikiga bladen och blir tät och fin.

En gammal murgröna med överhängande grenar i den adulta fasen är ett utmärkt buskigt gömställe för småfåglarna. Här har min syster hängt ett litet fågelbord och när jag närmade mig med kameran blev det alldeles tyst. Sen var det någon liten krabat som avslöjade sig för han hade näbben full med frön och skalen rasslade ner mellan murgrönans blad och landade vid mina fötter.

 En nackdel är dock att det med åren blir en kraftig växt som tar sig fram var helst den vill. In under takpannor och brädor. Sen blir inte fasaden så snygg heller utav häftrötterna.

Men säga vad man vill - dekorativ är den!

Trevlig helg!

 

           

 

 

 

 

En liten oas...

 

 

Lillsyrran och svågern bor i ett gammalt vackert tegelhus med en liten mysig insynsskyddad trädgård. Här finns det gott om lyktor, pyssel och pynt.

 

 

Fågelnästet

 

 

Det rostar bra över vintern.

 

 

Kaffebänken...

 

 

 

Det får plats mycket på en liten yta. Pergola, damm, bäck, trädäck, uterum, liten gräsmatta, kryddland, rosor och perenner.. En oas väl gömd mellan omgärdande hus och höga murar. Återkommer med fler bilder när det blir sommar.

 

 



Detaljer...

 

Februaris järngrepp och inga blommor eller blad så långt ögat kan nå. Då får man roa sig med att titta på annat när man går ut efter en nypa frisk luft. Jag gillar detaljer! Kanske kunde jag hitta något att praktisera i den egna trädgården eller för all del lyan. En promenad på stan och man hittar mycket spännande och fint. Som Gamlebys fräckaste mur till exempel!

 

 

Har du tagit hästen till stan för att handla? Ingen fara! De gamla ringarna, att fästa tömmarna i finns kvar.

 

Någon (typ Janet och Jöns) har en jättefin ytterdörr som man blir lite avundsjuk på...

 

 

Denna yttertrappan är kanske inget man suktar efter direkt. Fast lite cool är den...

 

Portar och spännande innergårdar är alltid lockande. Vad gömmer sig där inne? Är det måhända en underbar trädgårdsoas?

På en oansenlig dörr på ett litet snett och vint hus satt denna fräna dörrkläpp.

 

 

Laholms mest målade vy? 

 

 

Att vara på inspirationspromenad gör en dock törstig! Och när kaffetörsten var som värst hade jag, som av en ren händelse, kommit fram till denna grind! Vem bor här då tänker ni! Jo, lillsyrran och svågern. De behövde minsann en paus i sitt arbete. Tänk så bra att jag kom förbi då!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kasperbenved...

Jag har flera växter på årets önskelista. En av dem är kasperbenveden med det fantastiska latinska namnet Euonymus cornutus var. quinquecornutus. En något långsamväxande buske (1-2m) men vad gör väl det om man får en maffig röd höstfärg och dessa superläckra frukter på köpet.  

Dagen efter...

Igår sken solen och lockade med mig ut på en promenad. Så med bland annat Brian Crains "Rolling Clouds" i öronen och kameran i högsta hugg blev det en tur runt Glänninge sjö.

Småfåglarna hade bråttom. Undras vem som hinner flytta in här först?

Stadsparken var tom.

Jag hittade det viktigaste! Viden har börjat att slå ut.

Men så vaknade jag i morse till det här! Tung blöt snö som hade fått allt gräs i rabatterna att krokna. Tur att de snart ska klippas.

Dagens walk about styrdes ner till vår vackra Lagan, som rinner genom staden. Tyst och fridfullt. Bara några tjattrande änder som höll mig sällskap.

Tänk vad det kan skifta från en dag till en annan. Hur som helst, vackert var det, som en tavla!

 Men talgoxarna bekymrade sig inte om lite snö. De kvittrade ännu högre än igår. Helt på det klara med att detta var en bluff - våren är på väg!