En kronprinsessa i trädgården...

 

Jag är ju, som tidigare skrivits, en rosälskare och har många gammaldags sorter i min trädgård. De gammaldags passar mig då jag tyvärr inte begåvats med egenskapen att krusa dessa primadonnor. På grund av denna egenskapsbrist borde jag därför heller inte vara ägare till en Austin ros, som gillar mycket gödsel, duttande och lyxen av vintertäckning. Men slappheten att inte orka krusa går tyvärr inte alltid ihop med vad ögonen faller för. Efter ett plantskolebesök ifjol stod jag därför "plötsligt" som stolt och lycklig ägare till en 'Crown Princess Margareta'.

 

Jamän, ni ser ju själva! Det gick ju inte att motstå henne. Fast när vintern stod för dörren och jag sen länge sagt på återseende till trädgården slog det mig! Himmel! Austinros = vintertäckning. Julgranen hade tack och lov lite barr kvar på grenarna då den kastades ut. De fick duga som paniktäcke. Bara det inte redan var försent?! Vintern blev ju som bekant sträng och i ärlighetens namn trodde jag nästan att hon lämnat in för evigt.

 

 

Men nu har det kommit ett enda långt skott med en klase blommor! Denna ros (uppkallad efter drottning Victoria av Englands barnbarn, som var gift med vår Gustav VI Adolf och skapade trädgårdarna vid Sofieros slott utanför Helsingborg) doftar underbart!

 

Känns kanske ändå inte så tokigt med en Austinros. Sen är det ju trots allt en kronprinsessa jag har att göra med så lite uppoffring borde väl vara på sin plats. Aningens duttande kan jag väl i all sin dar stå ut med...

 

PS. Nu har vi en ny vän på blogghimmeln! Kika in hos min trädgårdsmästarkompis Ellan och hennes företag Mor Ingars Täppa!

 

Ha en härlig fredag!

 

Kram

Milla

Fint besök på jobbet...

Det är minsann inte var dag, som man får så här fint besök under en arbetsdag!

 

 

En nyfiken skara! Tyckte kanske att gräset verkade grönare på andra sidan staketet...

 

Må så gott!

 

Milla

 

Njut av sensommaren...

 

Söndag. Hög frisk luft. Solsken. 19 grader varmt. Lite östlig vind som rasslar i träden. Tyst i kvarteret förutom grannens lilla tös som lärt sig cykla och gör så runt, runt, runt. Fjärilar som fladdrar förbi.

Trädgården som övergått ifrån milda och ljuva färger till mustiga gula och orangea. Gräsen som svajar. Den underbara sensommaren är här!

Min favorit praktrudbeckian med det långa latinska namnet Rudbeckia fulgida var. speciosa 'Goldsturm'.

 

Pärlrönnen i den nya lilla rabatten. Kan nog bli fint om några år när den får växt till sig. Härliga höstfärger ser jag fram emot.

 

 

Lite, lite till sen är vindruvorna i växthuset mogna. Det är sorten 'Einset'. "En dessertdruva med unik jordgubbsarom", står det på etiketten. Jaha ja, söta och goda är de i alla fall. Men jordgubb...kanske, om man är en finsmakare så. Jag ska bara mumsa jag. Nu när det efter tre år äntligen hänger klasar ner ifrån taket precis så där som jag drömde om när jag planterade den.

Njuta av känslan ska jag i alla fall!

Rosenflockeln, Eupatorium purpureum, är fjärilarnas och insekternas favorit

.

Hoppas ni har en riktigt härlig söndag! Sommaren har ju fortfarande mycket att erbjuda av färg, grönska och skörd. Så njut, njut, njut!

 

Kram

Milla

Djungelliv - i Skåne...

I januari detta året gjorde jag ett inlägg om Trädgårdsamatörernas träff "Trädgårdsfest mitt i vintern" i Varberg. Där lyssnade vi bland annat på Thomas Bergqwist, som tillsammans med sin fru Annika har en djungelträdgård mitt i ett stort villaområde i Staffanstorp, Skåne! Detta var vi trädgårdstjejer så klart tvungna att se med egna ögonen. Lät ju hur spännande och galet som helst!
 I söndags bar det så iväg söderut.

Föga anande man vilken oas som gömde sig bakom porten i detta "vanliga" villaområde.

 

Minst 4 meter hög uppstammad bambu, som rasslade underbart över våra huvud välkomnade oss. På denna knappt 600 m2 stora tomten (inkl hus och garage, alltså inte mycket plats...) anlagd sedan 2005 samsades bambun med bl a ingefära, stora trädormbunkar, palmer och bananplantor. Så fint!

 

Blommande ingefära.

Thomas och Annika hade tänkt mycket på växternas bladverk. Stora fantastiska blad blandades med pyttesmå i rött, grått, grönt, randigt och fläckigt.

 

 

 

 



Vatten - ett måste i en djungel så klart!

Fina Annika under den stora fantastiska trädormbunken.

 

 

 Vad gör man då med en sådan raritet på vintern? Jo, man bygger ett stort frigolithus och täcker hela växten;) Andra ömtåliga växter hamnar i uterummet. Där är det trångt under de kalla månaderna.

 

 

Thomas rekommenderade, att om man ville satsa på en trädormbunke så skulle man försöka få tag på en stock, som bilden nedan, och sätta den i rabatten samt ge den stödpinnar runt omkring så den kan rota sig. Då tjänar man många år eftersom den växer väääldigt långsamt...

 

Smarta blad med vattenavrinningsanordning.

 

 

 

Thomas är oerhört kunnig och delar gärna med sig av sina erfarenheter. Han är troligtvis ganska ensam om att bo i en "svensk" djungel och utbudet av djungelväxter i Sverige är begränsat. Därför blir det många inköp ifrån utlandet bl a Tyskland.

Ljuset silas så härligt genom lövverket och man förstår att det är en svalkande miljö att befinna sig i även en riktigt varm sommardag.

 

 

Det var med stor beundran vi lämnade Thomas och Annika och deras fina trädgård. Alla olika arter de lyckats samla på en så liten yta, som kändes så mycket större än den var. Imponerande!

 

Ha en fin vecka!

Milla

 

 

 

 

I fuchsiakungens rike...

Nu har det hänt igen! Jag har träffat en till sån där härlig - fantast, specialist, nörd ja, kalla det vad du vill! Helt underbart! Någon som är så hängivet intresserad av sin hobby. Kan allt, provar allt och begåvad med en ängels tålamod har pappas kusin en sagolik odling av 130 olika fuchsia sorter! Ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur många gånger jag sa  -"men..", -"helt otroligt...", "fantastiskt..." under mitt besök. Tänkte på allt jobb som ligger bakom. Alla krukor som ska lyftas in till vintern och ut på våren. Omplantering, förökning och vattning. Jag blir så imponerad! Kameran klickade i ett och nu sitter jag här och ska välja ut lagom antal bilder. Fullkomligt omöjligt, det blir många. Ha överseende och håll till godo!

 

 

Han har byggt ut ett stort, fint vattensystem med timer, vilket är förståligt med alla de krukor som ska vattnas varje dag och med tanke på att fuchsior absolut inte får torka ut (inte konstigt att mina alltid får löss och elände på sommaren...). I en 1000 liters tank blandar han vatten med gödning som sen leds ut i slangar till varje kruka. En liten slurk varje dag. Jag såg inte ett enda gult blad och inte en lus så långt ögat kunde nå.

 

 

Det fanns flera riktiga praktexemplar! Krukorna var väl förankrade ner i marken med järnrör för att inte välta.

 

 

Någon var pytte, pytte, pytte liten med blå kant.

 

 

Min favorit direkt. En alldeles egen skapelse! Fortfarande utan namn men ack så vacker. Stor och fluffig med fantastiska långa knoppar. Oj, oj, oj...

 

 

 

 

 

 

 

Hoppsan! Syrran hade också nästlat sig in:) I matchande klädsel dessutom dagen till ära!

 

 

 

Liten som en fingerborg...

 

 

Variegerat bladverk och lååånga blommor.

 

Det är tydligen ingen konst att få en fuchsia stickling att ta sig... Vi fick sticklingar med oss hem. Återstår att se hur länge de överlever innan vi får komma krypandes tillbaka med svansen mellan benen och be om nya...I denna trädgården används ett litet knep. Efter att ha provat handelns rotningsmedel utan större resultat använder han sig istället av - kanel. Funkar tydligen jätte fint! Sticklingen doppas någon cm i kryddan sen ner i fuktig jord.

 

Alla sorterna är numrerade och namnen står snyggt och prydligt i en lista. Undrar ni varför jag inte skrivit ut några  så beror det på att min hjärna har glömt. Men fina namn hade de...

 

Efter rundvandringen slog jag mig ner med en belåten suck till dukat bord med kaffe och vaniljdoftande bullar. Mitt på bordet tronade (så klart, vi var ju hos ett riktigt proffs) en vattenfylld skål med olika sorters fuchsiablommor. Lila, vinröda, vita, rosa, dubbla och enkla...

 

 

 Sticklingarna står nu i mitt växthus och jag ser redan fram emot den första blomman. 

Ska, som sagt, bara få dem till att överleva först... 

 

Namn på hans egen fuchsiaskapelse?? Jo, jag har funderat, 'Karin' kanske, efter hustrun. Hon som bjöd på bullar, som smälte i munnen. Tack för ett härligt besök!

 

Ha en skön helg mina vänner!

 

Kram

Milla