I februari förra året intog jag den aktningsvärda åldern av 50. Då fick jag, bland annat, en väldigt vacker kamelia av goda vänner. Den blommade så fint då...Sen började knopparna trilla av. Plupp, plupp en efter en. När vintern kom ställde jag in den i ett svalt övervintringsrum där pelargonerna brukar hamna. Ett litet litet fönster bidrog med ynkligt ljus och den fick minimalt med tillsyn. Jag vet...🙈😳När jag hämtade ut den i våras såg den inte mycket ut för världen. Men efter ett tillskott av ny jord, mycket kärlek och en fantastisk sommar (där den stått varmt, väldigt soligt och vindstilla på altanen) så har den börjat blomma! Lite mallig är jag med tanke på skötseln den stackaren fått. Men det har bevisligen funkat ändå. Nu gäller det att njuta!
Vacker, eller hur!
Kram Milla