Slottsfru - jag?? Nja...

 

Härom dagen gjorde familjen en utflykt. Någon tonåring behövde paus ifrån golfträning och dator (!), någon hade jobbat mycket och ville se något annat i världen samt den tredje var allmänt uttråkad och hängde på. Jag och A tog tillfället i akt, det är inte så ofta de vill följa med nu för tiden. Vi lockade med lunch och lite shopping och det föll i god jord. Sen att vi tog en avstickare till Krapperups slott kunde ju inte annat än berika deras, i mitt tycke, bleka kulturella liv!

 

Krapperups slott är ett av Skånes äldsta slott med anor från 1300-talet och ligger strax utanför Höganäs. Det har en väldigt fin liten naturromantisk park med både porlande bäckar, små röda Kina inspirerade broar, dammar med guldfiskar, slingrande stigar, rhododendron, exotiska träd och stora praktexemplar av våra egna inhemska träd.

 

 

På 1600-talet anlades, som sig borde under den tiden, en barockträdgård, vilken under 1700-talet övergick i den tidens populära nyttoträdgård med mycket fruktträd och växthus. På 1800-talet blev nyttoträdgården en engelsk trädgård med inspiration ifrån Norrvikens trädgårdar och Sofieros slottsträdgård.

 

 

Höga gamla tegelmurar är jag svag för...

 

En äkta vallgrav, så klart!

 

 

  Undras om man skulle trivas på ett slott? Jag kunde för all del nästan se mig själv svassa runt på stigarna iklädd en vacker krinolinklänning snurrandes på ett romantiskt litet vitt spetsparasoll knipsandes en liten ros här och där...Men, jag vet inte. Det sägs att det spökar. Slott har ju den ovanan. Kanske inte så käckt ändå...

 

 

Sen hade jag dessutom fått bo där själv! För innan jag ens hade "svassat" färdigt och insupit den speciella slottsträdgårdsfrusatmosfären i solskenet var hela familjen försvunnen! Då stod de vid bilen och undrade när det var dags för mat, glass och shopping?!

 

Kramar på er ifrån

"slottsfrun"

Beta vulgaris...

 

Första rödbetorna är skördade.

 

 

Ser riktigt fina ut. Odlar två olika sorter i år i mina små odlingslådor. Röd 'Detroit Dark Red 2' och en vit som heter 'Albina Vereduna'

 

 

De första skall avnjutas kokta sen skivade och toppade med aningens smält Chevréost, balsamvinäger, valnötter och lite honung...Mums filibabba! Fast det får jag väl i vanlig ordning äta själv, då ingen annan i familjen är så vidare förtjust...i osten. Men inlagda det går däremot hem så det måste kokas!

 

Må så gott!

Milla

Där som sädesfälten...

 

På den bördiga laholmsslätten börjar sädesfälten att mogna. Vajande vete, som börjar anta en mörkare ton och kornets ax som böjer sin nacke. När trösket är i full gång tycker jag att det känns lite vemodigt. Sommaren går in på slutfasen, åkrarna är snart svarta igen och hösten är liksom obönhörligen på väg.

 

 

Idag var jag helt enkelt tvungen att stanna till med bilen mitt emellan två stora fält och plocka fram kameran (min kompis på vägen) och föreviga denna bild innan den är borta.

 

 När jag var liten tillbringade jag mycket tid hos mina morföräldrar på landet. Då kornet (det odlades mest korn) började mogna tuggade morfar på kornen och ju hårdare de var desto mindre vatten innehöll de och då började de bli dags för tröskning. Dessutom behövde ju inte säden torkas så länge uppe på magasinet då.

 



Tröskningen på den tiden (och även idag så klart) innebar mycket arbete både för de som var ute och jobbade och för de som stod i köket och skulle serva alla med frukost, förmiddagskaffe, lunch och eftermiddagskaffe. Hade karlarna tur kunde det även vankas en liten kaffegök...Nåväl, svunna tider med underbara minnen av dofter och framför allt människor, som man alltid bär med sig

Kram

Milla

Djungelliv...

Jag kände det redan när jag drog upp rullgardinen i morse. Det skulle bli en solig, varm och fin dag! Så jag hoppade i bikinin och en nätt liten (jag skulle ju inte visa mig bland folk var tanken...) vit sommarklänning gjorde mig en kopp te och satte mig på altanen med dagens Laholms Tidning för att insupa atmosfären. Då LT är en ganska tunn tidning, som dock ser till att vi ortsbor blir uppdaterade med senaste nytt, så är den snabbt läst. Räcker till en kopp te ungefär. Bäst som jag satt där och njöt av lugnet såg jag det!! Jag (och min tåliga stackars familj, gud bevars) lever i en djungel! Herregud vad allting helt plötsligt hade växt över alla bredder. Det var som om jag levt i ett rosenrött skimmer med skygglappar för ögonen. När hade det hänt? (Hade inte A gruffat något härom dagen?) Rosorna hade fått meterlånga skott som stod rakt upp. Daggkåpans brungula halvt vissna blommor var lika trista nu som de var underbara för en månad sedan. För att inte tala om alla andra överblommade perenner. I panik ställde jag ner tekoppen, grabbade första bästa sekatör och gick loss!

Klipp, klipp, klipp!

 

 

Utanför staketet hängde rosorna...

 

 

I samma stund som sekatören kom fram försvann min verklighets uppfattning kan man sorgligt nog säga. Där for jag fram utan skor i värsta Ernstandan fortfarande klädd i min "nätta" vita sommarklänning, definitivt inte lämpade för trädgårdsarbete. Klättrade i rabatterna så fötterna blev jordiga och bruna. Bara lite till! Ut på gatan, jag som inte skulle visa mig bland folk...

Efter en timma var jag genomsvett (termometern visade 27 grader!) och såg då hur jag såg ut. Gode värld!

Tur att ingen annan var hemma och såg eländet. Duschen nästa och tvättmaskinen för den arma klänningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

När lugnet lagt sig och jag åter igen satte mig under parasollet kunde jag trots allt konstatera att det blivit aningen luftigare omkring mig. Floxen lyste i solen och livet kändes med ens så mycket lättare!

 

10m2 avklarat...klipper en ny rabatt en annan dag. Då ska jag dock vara bättre förberedd! Det är ju trots allt ganska bra att använda både handskar, skor och för ändamålet rätt klädsel när man ska arbeta i trädgården:)

 

Kram på er!

Milla

 

Lila 'Tequila'...

Snart dags att få sig ett spännande smakprov av den färgstarka blåvioletta paprikan 'Tequila', som jag odlar i växthuset för första gången. Den ska visst vara mild och god i smaken. Har dock inte riktigt bestämt mig för ännu om jag tycker den ser aptitlig ut eller inte...

 

Trevlig helg!

Milla