Ett tag trodde jag knappt att det fanns liv i min lilla Helvatica nobilis, blåsippa (ser man ju då, så klart) och hade nästan givit upp hoppet. Men så idag lyste det alldeles blått under päronträdet! När solen efter dagar av tröstlös dimma och elände äntligen visade sig så gjorde även denna lilla raring det i all sin prakt. Det låter som om det växer hur många som helst men så är nu tyvärr icke fallet. Fast några tuvor är ju inte fy skam. Här är vi lycklig för det lilla och hon sprider sig dessutom så sakteliga. Kolla in den ludna stjälken, visst är det sött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla