Kirskål så långt ögat kan nå...

Igår fick det rosa trädgårdsmolnet som jag lever under en liten grå fläck...nämligen "gräva-upp-en-JÄTTELÅNG-rabatt-med-kirskål" fläck. Det är ju som bekant ett evighetsarbete och man hinner svära många långa ramsor under en dag, tro mig! Ogräsberget växer och ändå vet man liksom på förhand att slaget redan är förlorat. Detta aggressiva rotogräs måste grävas upp med en grep, inte spade, för att undvika att hugga av rötterna och försöka få upp allt så helt som möjligt. Minsta lilla rotbit som ligger kvar i jorden får annars snart sprutt och växer gladeligen upp igen.

Är du tillräckligt ihärdig, går dock inte med några halvmesyrer, kan man försöka att trötta ut kirskål. Börja tidigt på våren och ta sen efter hand bort allt som kommer upp. För upp kommer den igen hur noga man än har varit, det kan jag lova.
Står man ut kan man prova kvävingsmetoden genom att täcka marken med svart plast i ett par säsonger. Men vän av ordning...hur snyggt är det?
Och för guds skull, plantera inte en ny rabatt med t ex perenner utan att först rensa bort allt rotogräs (gäller bl a även åkerfräken och kvickrot...). Annars har du det snart mitt ibland allt och det konkurrerar lätt ut vissa arter. Det är ju inte vidare roligt när man i fantasin sett en helt annan blomsterprakt framför sig. Även om munkarna för hundratals år sedan hade goda avsikter när de förde in kirskål i landet så har vi ju idag bättre mediciner än denna växt mot gikt och man kan ju faktiskt inte göra paj och soppa av allt. Fast  jag måste erkänna att jag kapitulerat i en del av min egen trädgård. Efter ett plötsligt infall av positivt tänkande så fick jag ju ändå erkänna att de trots allt får fina vita blommor som är vackra i sommarens buketter...