Pioner ger mig habegär...

Fröken Paeonia lactiflora, luktpion, har samma effekt på mig som rosor. Hon ger mig habegär! Men kolla själv! De här knopparna är inte att leka med! Sen när man vet vad resultatet bli en ca 70-80 cm senare (ifjol såg hon ut så här) så är man förlorad. Detta är min 'Festiva Maxima' som börjat titta upp. Man blir helt lycklig! Fort går det också nu när värmen kommer. Det gäller bara att vara rädd om de små läckerbitarna när man krafsar runt och klipper ner annat i rabatten.

Det sägs att pioner ska man inte flytta. Men eftersom min trädgård är under ständig omvandling så har jag flyttat...många. Går fin, fint. Man måste bara tänka på att inte plantera dem för djupt, ca 5 cm. Sen brukar de få lite kogödsel och ibland om jag har spenderbrallorna på en extra giva benmjöl. Det är bra om de inte står i full sol hela dagen för då blommar de över innan man hunnit fatta vad som egentligen hände. Så lite lätt skugga en del av dagen är inte fel.

De stora fyllda, tunga pionerna t ex den rosa 'Sarah Bernhardt' behöver stöttning under dubbelhakan, kan man säga, annars ser man mest nacken på henne. Det är väl inte fy skam men var kanske inte tanken den dagen då hon planterades. Gör ett snyggt stöd tidigt innan pionen hunnit bli för hög. Riktigt händig? Varför inte fläta ett snyggt i pil...Sen är det bara att vänta på att underverket ska slå ut och man får köra ner näsan i blomman, ta ett djupt andetag och berusa sig!!