En lyckans 50-års dag...

Den här bilden har min äldre syster mumlat om i långa tider. Hur man vid femtio är på toppen och sen går det bara utför med livet...Usch, det låter verkligen inte vidare uppmuntrande och under hela mitt sista skälvande  fyrtionionde år kan jag inte påstå att jag sett fram emot "toppnoteringen". Men...

Ha! Ha! Jodå, så att...det gick bra! Jag överlevde! Bättre än jag kunnat föreställa mig! Kroppen hänger (inte bara bokstavligen😨), förutom någon liten ömmande led, hyfsat med! Knoppen? Nja, lite svackor men inget som inte borde kunna gå att övas upp...Med andra ord. Det känns bra! Livet på dösidan! Som nybakad 50-åring!

Vilken lycka och ynnest, att ha fått fira med världens underbaraste make, som jag älskar över allt annat och som lyckats hålla styr på mig i över trettio år. Fått dela dagen med min goaste, finaste och allra allra bästa väninna Annika, som lyckats hålla styr på mig i fyrtio år. Och som grädde på moset även få fira med hennes sambo och min fina vän Ted. Alltihop under en fantastiskt resa till Sydafrika.

Många superlativ?! Så klart! När man är femtio tycker jag att man får göra som man vill, säga vad man vill, skriva vad man vill, tycka vad man vill och leva som man vill! Det är kanske helt enkelt så att man inte bryr sig så mycket längre. Känns befriande. Livet går uppåt!

Stort varmt tack och bamsekramar även till alla andra för middagar, stand ups, blommor, presenter, fina verser på rim, sms, mms och allt annat fantastiskt. Love you! Tack för att ni finns och förgyller mitt liv!

Sydafrika? Återkommer och berättar mer. Har måååånga bilder...

Kram till er alla och godnatt

(även femtioåringar behöver sova)

Milla