Stor klar astrakan blev det...

Igår var jag på kurs! Ympning av fruktträd stod på schemat.Har gjort det tidigare men det är så himla kul och man kan alltid lära sig något nytt! Sen träffar man ju så många nya trevliga människor också.

Först fick vi en ordentlig genomgång i ympningens ädla konst av pomologen och superproffset Rolf Eskilsson. Därefter var det dags att kasta sig ut, med plåster på tummen och den lilla vassa ympkniven i högsta hugg (för hugg blev det ibland..) och träna på att lägga snittet rätt. Såg väldigt enkelt ut när Rolf gjorde det men så har han ju också ett antal år på nacken i denna bransch. När vi kände oss redo ympade vi in en valfri sort, fanns många, på en A2 grundstam. Det är den vanligaste grundstammen. Den är förhållandevis starkväxande, har ett kraftigt rotsystem och tål vårt kyliga klimat bra. Jag valde en Stor klar astrakan. Ska förhoppningsvis i framtiden bli ett träd som dignar av söta saftiga och  aromatiska äpplen! Det ni!!

När jag kom hem blev jag dock smått fundersam över mitt lite impulsiva sortval. "Stor" låter lite vanskligt...hur stor då???

Underbara rabarberskott...

Kommer ni ihåg den gamla viktorianska krukan med lock som jag trånade efter när jag såg den i en engelsk slottsträdgård under en resa dit? En sådan som man ställde över rabarberskotten när de precis börjat vakna igen efter vintevilan. På så vis kunde man "lura" igång plantan och få njuta av späda fina skott ett par veckor tidigare än normalt. Jag har fortfarande ingen sådan kruka...

Men man tager vad man haver! Det fick helt enkelt bli en vanlig planteringskruka (går så klart lika bra med en svart plastspann) som jag la över en av mina två rabarberplantor den 10 april. Idag lyfte jag på locket! Och visst är resultatet häftigt! Gissa om våra gäster på Valborgsmässoafton ska få avnjuta en nybakad rabarberpaj!

Kirskål så långt ögat kan nå...

Igår fick det rosa trädgårdsmolnet som jag lever under en liten grå fläck...nämligen "gräva-upp-en-JÄTTELÅNG-rabatt-med-kirskål" fläck. Det är ju som bekant ett evighetsarbete och man hinner svära många långa ramsor under en dag, tro mig! Ogräsberget växer och ändå vet man liksom på förhand att slaget redan är förlorat. Detta aggressiva rotogräs måste grävas upp med en grep, inte spade, för att undvika att hugga av rötterna och försöka få upp allt så helt som möjligt. Minsta lilla rotbit som ligger kvar i jorden får annars snart sprutt och växer gladeligen upp igen.

Är du tillräckligt ihärdig, går dock inte med några halvmesyrer, kan man försöka att trötta ut kirskål. Börja tidigt på våren och ta sen efter hand bort allt som kommer upp. För upp kommer den igen hur noga man än har varit, det kan jag lova.
Står man ut kan man prova kvävingsmetoden genom att täcka marken med svart plast i ett par säsonger. Men vän av ordning...hur snyggt är det?
Och för guds skull, plantera inte en ny rabatt med t ex perenner utan att först rensa bort allt rotogräs (gäller bl a även åkerfräken och kvickrot...). Annars har du det snart mitt ibland allt och det konkurrerar lätt ut vissa arter. Det är ju inte vidare roligt när man i fantasin sett en helt annan blomsterprakt framför sig. Även om munkarna för hundratals år sedan hade goda avsikter när de förde in kirskål i landet så har vi ju idag bättre mediciner än denna växt mot gikt och man kan ju faktiskt inte göra paj och soppa av allt. Fast  jag måste erkänna att jag kapitulerat i en del av min egen trädgård. Efter ett plötsligt infall av positivt tänkande så fick jag ju ändå erkänna att de trots allt får fina vita blommor som är vackra i sommarens buketter...

Gulsippan under päronträdet...

 Lika underbar och vårlikt ljuv som den vita sippan är den gula, Anemone ranuncoloides. Båda sorterna njöt, liksom jag, av solen idag och blommade ikapp under vårt päronträd.

Ullöss...

Ve och fasa! Idag upptäckte jag att jag fått ullöss på några orkidéer. Som från ingenstans var de bara där i massor. De ser verkligen ut som små vita ulliga djur med olika långa ullspröt som sticker ut från kroppens sidor. "Ullen" är ett vax som lusen avsöndrar och som täcker och skyddar dess hud. På håll (!) är de ganska söta... Under blommorna var det lite klibbigt av honungsdagg. Det är ett sockerrikt sekret som lusen utsöndrar när den suger växtsaft. Gillas av bl a myror och bin. Honungsdagg kan ge svampsjukdomar t ex sotsvamp på krukväxter. Den ger en, som man ju hör på namnet sotig svart beläggning på bladen. Vill man inte ha! Ullösshonor är 3-4 mm (hanen så klart en plutt på 1mm), går inte att missa och är väldigt svårbekämpade. Man kan använda sig av predatorer (rovdjur), i detta fallet en skalbagge, som äter ullöss. Både nymfer och fullväxta löss. Men det är mer för proffsiga samlare eller botaniska trädgårdar och inte en liten trädgårdsmästare ifrån Laholm...Är man däremot en ivrig, ihärdig och envis odlare kan man tvätta med såpsprit (nej, nej till kemiska bekämpningsmedel!!) många, många, många gånger... Nä, inget för mig! Orkieerna åkte ut i brådrasket och fönstret är sanerat. Finns nya friska att köpa...

Ett säkert vårtecken...

Äntligen, är hon här!

Krolliljor och väntan på liljebaggar...

Jag hade egentligen för flera år sedan givit upp kampen mot den lilla röda illbattingen liljebaggen,  Lilioceris lilii. Bestämde mig för att det kommer inte in en lilja till i mina rabatter. Jag var så trött på att smyga runt i trädgården för att försöka fånga de små men storätande monsterna innan de kalätit och förstört mina liljor. De är kluriga och reagerar på vibrationer i marken och på din skugga om man närmar sig. Vips så slänger de sig ner på jorden. Då ligger det ju närma till hands att tänka att så röda och fina djur borde ju inte vara så svåra att hitta. För de är verkligen röda! Men ack, de kastar sig på rygg, visar sin svarta mage och ligger helt stilla. Det gäller att vänta ut dem tills de vänder sig igen och försöker gräva sig ner i jorden. Då! Ska man fånga och trampa ihjäl dom mot något hårt. Jag lovar, en liljebagge kommer inte ensam, han har många kompisar. Pigga är de också. Flera gånger om dagen måste man ut på jakt. Missar man en dag så ser man genast resultatet. Nä, inga liljor mer... ända tills i förfjol...då jag var på trädgårdsmässa och hittade billiga krolliljelöker. Alla vet ju hur underbara krolliljor är! Helt plötsligt hade jag visst förträngt alla vedermödor med de förhatliga liljebaggarna och kunde tydligen inte motstå köplusten. Lökarna kom i alla fall med hem och glatt ner i jorden på hösten. Förra sommaren jagade jag baggar...i år får jag troligtvis jaga baggar. Men håll med! De nya skotten är ju läckra och jag har säkert all anledning att återkomma med resultatet i sommar om ingen annan har hunnit före och käkat upp allt...

Den lille syndarens näste...

. .Idag var det dags för det årliga vårstädet i lusthuset. Huset töms, alla små fönsterrutor putsas och med sopkvasten i högsta hugg jagas spindlar på flykten. När jag i min städiver lyfte på en trätunna hittade jag...skurkens näste! Inkräktarmusens lilla bo...här hade syndaren sovit ut efter att med gott samvete mumsat i sig både fågelfrö och mina små plantor.

Så litet och fint gjort med löv, små fjädrar och söndertuggat papper.

Hoppas att han hittat sig ett nytt näste nu när vi flyttar in.

Pioner ger mig habegär...

Fröken Paeonia lactiflora, luktpion, har samma effekt på mig som rosor. Hon ger mig habegär! Men kolla själv! De här knopparna är inte att leka med! Sen när man vet vad resultatet bli en ca 70-80 cm senare (ifjol såg hon ut så här) så är man förlorad. Detta är min 'Festiva Maxima' som börjat titta upp. Man blir helt lycklig! Fort går det också nu när värmen kommer. Det gäller bara att vara rädd om de små läckerbitarna när man krafsar runt och klipper ner annat i rabatten.

Det sägs att pioner ska man inte flytta. Men eftersom min trädgård är under ständig omvandling så har jag flyttat...många. Går fin, fint. Man måste bara tänka på att inte plantera dem för djupt, ca 5 cm. Sen brukar de få lite kogödsel och ibland om jag har spenderbrallorna på en extra giva benmjöl. Det är bra om de inte står i full sol hela dagen för då blommar de över innan man hunnit fatta vad som egentligen hände. Så lite lätt skugga en del av dagen är inte fel.

De stora fyllda, tunga pionerna t ex den rosa 'Sarah Bernhardt' behöver stöttning under dubbelhakan, kan man säga, annars ser man mest nacken på henne. Det är väl inte fy skam men var kanske inte tanken den dagen då hon planterades. Gör ett snyggt stöd tidigt innan pionen hunnit bli för hög. Riktigt händig? Varför inte fläta ett snyggt i pil...Sen är det bara att vänta på att underverket ska slå ut och man får köra ner näsan i blomman, ta ett djupt andetag och berusa sig!!

Basilika får mig att längta...

  Hemma på fönsterbrädorna i köket frodas basilikan. Doftar så underbart när man drar fingrarna över de små, små bladen. Bara att blunda... och drömma sig bort till en ljus och varm sommarkväll. Köttet som ligger på grillen och sprider en sagolik doft i trädgården. Smörslungad nypotatis och hemmagjord pesto...Oj, dags att vakna! Ungarna tjoar och undrar när spaghettin är klar?! Snabbt tillbaka till verkligheten... Men ändå, drömma kan man ju alltid göra och sommaren är ju snart här!

Girlpower...

Idag har det varit en girlpower dag. Marie och jag har hjälpt Marie (hon heter också så...)
 att lägga sten i hennes nya växthus.

Blev inte så tokigt. Bara slutfinishen kvar. Lite singel runt och det viktigaste av allt - glas på tak och väggar. Sen är det bara att njuta av vårvärmen, en kopp te 

(eller för all del ett glas vin) och de kommande tomatplantorna!

Rabarber, rabarber...

 Rabarberna börjar titta fram i min lilla köksträdgård! När jag, för några år sedan, var på trädgårdsresa i  Heligan Gardens i England såg jag de här underbara krukorna. De har använts till att stjälpa över rabarberna så fort de visade sig på våren för att de skulle mogna lite tidigare. Kan man alltså inte stilla sig är ju detta ett enkelt sätt att gå till väga. Få av oss är ju dock lyckliga ägare till en engelsk lerkruka av denna kaliber, men vad gör väl det (eller, nu ljög jag, skulle dö för en...). Ta istället en hink och du har möjlighet att få avnjuta dessa efterlängtade stjälkar lite tidigare.

 Rabarber vill gärna ha en årlig giva stallgödsel. Särskilt de första åren. Mina får lite kogödsel.

Eftersom jag satte upp ett växthus ifjol så var jag tvungen att flytta dem. Därför tänker jag inte skörda något i år utan låta plantorna få etablera sig i lugn och ro. Tur att min mor har ett rabarberbestånd som man kan frossa i. Det räcker till hela familjen och några till...

Diamantbeströdda aklejor...

Det ser ut som om någon strött ut diamanter i trädgården! Små skimrande regndroppar i aklejans bladrosetter. Jag har många aklejor i min trädgård. I alla möjliga varianter och färger. De växer både ute i singelgången och överallt i rabatterna. Får slå sig ner där de känner för. En lättodlad och verklig favorit. Har du ingen...köp flera!

Glad Påsk!

Idag har jag varit i min underbara bästis Annikas affär som öppnat för säsongen. Den heter Drömmar inne och ute och det shoppades doftljus och fikades goda bullar.

Annika har en jättefin blogg, kolla in den!! http://flickorna-i-mellby.blogspot.se/ 

Ha en riktigt GLAD PÅSK!

                                   

Skulle kanske blivit bonde istället...

  De små femlingarna på landet hos kusin Marie växer så det knakar. Eftersom mamman bara matar tre själv får två av dem fortfarande välling på flaska dygnet runt. Den ena är som en liten hund som följer Marie vart hon än går...ända in i köket. Detta är minstingen, som efter ny mat i magen blev lite smådåsig (vem blir inte det?!) och helt oemotståndligt gosig och kelig. Man vill knappt släppa taget det lovar jag er. Skulle nog blivit bonde istället...

Katten Maja är också helt ljuvlig! Hon kan konsten att åma och kråma sig!!

Foto: Sara Palm

En mus i mitt hus...

  Hjälp! Vilken förskräckelse när jag gick ut i lusthuset idag och skulle titta till mina småplantor (pipörten, ni vet,,,)! De har tillfälligt fått en ny boning eftersom vintern vägrar att släppa taget och minusgraderna fortfarande envisas på nätterna. Blir lite för kyligt i växthuset...Under den tunna vita odlingsduken, som jag lagt över lådorna, hade en liten mus gosat sig och levt hov hela natten. Med tak över huvudet måste den ha varit överlycklig och trott sig hamnat i paradiset! Hittat lite överbliven fågelmat, som jag förvarat där över vintern och använt en kruka och gjort sig ett elegant skafferi. Tuggat upp den stackars plantan och fyllt med fröer istället (ganska sött egentligen, men här var det inte läge att vara blödig). Sen använt en kruka till säng och sovit mjukt och gott på bladen! Mumsat både middag, nattamat och frukost i fyra(!), samt använt två till toalett! Allt på ett dygn. Önskar man hade haft lite av den effektiviteten.

Nog ska man dela med sig här i livet till de som hungrar och jag vill gärna ha allehanda små kryp i min trädgård, men...här gick gränsen och det var läge att agera snabbt. Rädda vad som räddas kan! Så numera trängs jag och familjen med flera lådor plantor i köket tills det blir varmt nog att flytta ut igen...

En liten omskolning...

Nu har jag skolat om mina små pipörts plantor. De krävde lite mer näring nu när de första karaktärsbladen börjat växa till sig än den såjord som varit deras hemvist sen begynnelsen. En bra grej att göra annars är att först lägga ett lager planteringsjord i botten på krukan eller sålådan och sen ett lager såjord ovanpå den. Så får rötterna mer näring automatiskt så fort plantan vuxit sig stor nog att nå ner till det undre jordlagret.