Jippi, kamelian blommar...

I februari förra året intog jag den aktningsvärda åldern av 50. Då fick jag, bland annat, en väldigt vacker kamelia av goda vänner. Den blommade så fint då...Sen började knopparna trilla av. Plupp, plupp en efter en. När vintern kom ställde jag in den i ett svalt övervintringsrum där pelargonerna brukar hamna. Ett litet litet fönster bidrog med ynkligt ljus och den fick minimalt med tillsyn. Jag vet...🙈😳När jag hämtade ut den i våras såg den inte mycket ut för världen. Men efter ett tillskott av ny jord, mycket kärlek och en fantastisk sommar (där den stått varmt, väldigt soligt och vindstilla på altanen) så har den börjat blomma! Lite mallig är jag med tanke på skötseln den stackaren fått. Men det har bevisligen funkat ändå. Nu gäller det att njuta!

Vacker, eller hur!

Kram Milla

Första september...

September! En sommar som på något vis känns som att den varit väldigt lång. Lång och alldeles underbar men är nu på väg bort och hösten bankar på dörren. Det är konstigt, men höstkänslan har redan börjat infinna sig. Jag älskar hösten. Lugnet, fukten, regnet, spindelnäten, de mustiga färgerna och den höga klara luften. Trädgården har börjat hämta sig så smått efter århundradets torka. Gräset grönskar. Klockrankan är som en djungel utanför köksfönstret

I lusthuset var det mysfika med goaste Mia o Anky igår. Vad kunde då passa bättre än morotsmuffins. 

(Vi åt inte alla😄)

Rabatterna är regntyngda. Anisisopen brukar stå så rak och stolt men idag böjer den verkligen nacken.

På altanen stormtrivs rosmarinen och klövern. De har varit fina hela sommaren men himmel så extraglada de blev av regnvattnet och den alldeles lagom temperaturen.

Vid vår entré har en körsbärsbenved huserat i rätt många år. En liten gåvoplanta har äntligen börjat växa till sig. Tänk vad vacker den ska bli vid huset när den blir stor med sina underbara fröhänge. Längtar! 

Hoppas ni får en riktigt fin helg!

Kram Milla