Den smått trista päronrosten har tyvärr visat sig på päronträdet i trädgården i år igen. Päronrost orsakas av svampen
Gymnosprangium fuscum och för att den ska leva och utveckla alla sporstadier måste den värdväxla mellan, i detta fallet, mitt päronträd och vissa enar i grannskapet t ex trädgårds en, sävenbom och kinesisk en. Upp till ett avstånd av ca 400-500m kan svampen "bo". Så man förstår ju att det är svårt att bli av med problemet. Går ju inte gärna att såga ner dem alla då en ansenlig massa enar planterades överallt på 70-talet... På vinterna övervintrar den orangea och geléaktiga svampmycelen på enarna (syns tydligt om man letar).
Vi hade samma problem med ett gammalt hagtornsträd i trädgården tidigare. Där svampen, även i detta fallet, värdväxlade mellan hagtorn på sommaren och enarna på vintern. Till sist blev faktiskt trädet så trist och skavankigt så vi sågade ner det. Som en parentes kan sägas att hagtorn även är ett riktigt "lusaträ" (dialekt, vet ni...) så vi var inte helt olyckliga över att behöva ta bort det.
Nåväl, ju närmre "smitthärden" päronträdet befinner sig desto mer fläckar. Det är till liten smal lycka bara nya blad som får fläckar under den begränsade tid då sporerna sprider sig. Jag har fina, snygga och gröna blad ovanför de angripna. Päronen är helt ok varje år så trädet i sig mår nog rätt väl så länge inte angreppen blir för eländiga förmodar jag.
Ska i sanningens namn erkänna att jag gick på gelérost-jakt vintern efter det att de första angreppen visat sig. Och mycket riktigt! Tre hus bort stod en trädgårds en full med äckliga orangea geléklumpar. Det var nog boven i dramat! Sen att vinden på Sveriges framsida oftast kommer från väster, i vilket vädersträck denna en stod, så var det inte heller så konstigt att svampsporerna flugit hit till min gamla päronträdsgumma...