Färgglada 'Rosmari'...

Inlägg nummer 100! Jaha, vad skriver man om då? Känns liksom lite som ett minijubileum. Har funderat lite hit och dit och som av en ren händelse snubblade jag över - just det, ett träd! Detta elementära underbara i en trädgårdsmästares värld. Plantering av träd! Efter avslutat arbete häromdagen var jag inom min kära kollega Rose-Marie på Lantmännen. Lite gödsel i skorna har man ju begåvats med, i detta fall 50% på träd, buskar och perenner. Och minsann, mitt framför näsan stod hon, prydnadsrönnen 'Rosmari' E (kunde ju inte vara mer passande, namnmässigt...).

Den perfekta platsen hemma i trädgården fanns redan i tankarna så jag slog till. Där vi för några år sedan tvingades att såga ner en gammal hagtorn gapar det nämligen tomt (belive it or not...). Det fattas ett träd! Här skulle 'Rosmari' få ståta! Hoppas hon blir en 5-6 m och fyller upp hörnet. Jag gillar rönnar! Blommor, bär och härliga färger gör alla glada inklusive fåglarna.

 

Hösten är den perfekta tiden för plantering då det är lägre temperatur och hög luftfuktighet. Trädet har tillgång till hela vinterns nederbörd och kan börja vegetera så fort jorden är varm nog frampå vårkanten.

Jord och dylikt ska jag inte gå in på här då blir det här inlägget långt som...Viktigt dock att tänka på är, att aldrig plantera trädet djupare än det stått i plantskolan. Bättre något för högt än för djupt. Vattna så att jorden slammar igen och fyller ut alla tomrum runt rötterna.

Förankra trädet mot en stödpinne (eller om det behövs flera) som placeras på den sida varifrån vinden kommer. Jag binder med nån typ av hampa snöre. Blir klart snyggast, inga plastband här inte...

Stödpinnen ska sitta kvar tills växten har etablerat sig. Jaha, hur länge är det då undrar vän av ordning? Det beror ju lite på så klart men i bästa fall ett till tre år. Naturligtvis måste man kontollera uppbindningen varje år så den sitter ok. Jag satte två pinnar för det är ganska blåsigt i min hörna. De blev aningen långa så jag ska  såga av dem lite. Egentligen hade det räckt att de var 50-60 cm höga så att kronan kan svaja och på så vis tala om för roten att här är det bäst att få en ordentlig stam och förankra sig väl. Har man för långa pinnar kan inte kronan röra sig och tror då att stödpinnen är en del av trädet - blir stor krona och klen rot. Nåväl, sågen fram imorgon och sen ska jag njuta av de få gula blad som finns kvar och skimrar i höstsolen.

 

Kom ketchup så går vi...

Något var jag tvungen att göra med alla tomater som jag plockade in härom dagen. Efter lite letande hittade jag på nätet det här superenkla receptet på ketchup. Tack för det! Blev riktigt bra sting också. Såg att sonen smakade och såg rätt nöjd ut.

Han kan vara tämligen kräsen...

Ketchup

(blir ca 15 dl)

14-15 st mogna tomater skärs i mindre bitar

3 st syrliga äpplen skalas och hackas

2 st lökar (jag tog röd) skalas och hackas

2-3 chilifrukter finhackas (mild räckte för mig...)

alt. 2-3 tsk chilipulver

3 dl vitvinsvinäger

3 dl muscovadosocker (ljus fick det bli för det fanns hemma)

1 msk salt

6-7 finmortlade kryddpepparkorn

Lägg allt i en kastrull och låt det småputtra i 1 timma. Först under lock men de sista 10 minuterna utan. Rör om i grytan särskilt på slutet. Ta av från värmen och låt det svalna. Mixa med stavmixer eller i matberedare. Denna ketchup blir lite tunnare än vanlig. Häll upp på väl rengjorda flaskor eller burkar.

Ännu en rabatt blev det...

 

 Jag kör en före/efter till. Tidigare har jag berättat om alla mina pipörtsplantor. Då dessa inte fick plats (blev ju som bekant många)i mina ursprungliga rabatter fick jag tänka om. Kvar i min lilla trädgård var den här platsen som länge varit ett stort frågetecken. Här har varit en sittplats men den rök ifjol utan någon direkt plan för framtiden. Vad skulle jag hitta på här i detta varma sydväst läge? Armeringsnätet hade jag satt upp året innan då staketet som stått där tidigare rasat i en storm.

 Sen gick liksom idéerna i stå...

 

I maj skred jag så till verket. Det fick bli en ny rabatt (surprise...), inte särskilt stor dock ca 2x3 m. Hem med sten och jord. Kånka och bära...

På sommaren blommade så honungsrosen, fanns redan planterad, i all sin prakt och det blev en härligt doftande plats för de uppfräschade gamla trämöblerna.

Man måste förundras över den fantastiska växtkraften hos, i detta fallet, perenner och rosor! Mycket har jag naturligvis att tacka den regniga sommaren för.

 Har inte behövt vattna överdrivet många gånger.

 Blir det tätt så håller även sig jorden fuktig längre. Inget ogräs växer heller.

Nu är möblerna intagna för vintervila men vid frukosten idag kunde jag ifrån köksbordet fortfarande njuta av utsikten över de höstfina perenner som fortfarande står kvar. Tiden har gått fort sen rabatten blev klar då daggkåpor, riddarsporrar och rosor stod i högsommarprakt fram till nu när anisisop och pipört spänt väntar på den första frostnatten. Nästa år kommer även gräsen, den nya Austin rosen och jätte grekvädden att göra entré! Jag längtar redan!

Hösttouch...

Efter ett antal timmar framför datorn har jag nu höstat till min blogg. Min dotter Sara som är familjens fotoexpert höll på att få spader på mig eftersom hon fick komma och hjälpa till hela tiden. I vilket fall, hoppas ni gillar den...

 

 

Hemresa över slätten en vanlig måndag...

Bildliga betraktelser över hösten som vilade fuktigt och tungt över Laholmsslätten igår. På vägen hem ifrån nästan-sista-gräsklippningen-för-i-år jobbet stannade jag till hos mina föräldrar. Nu var de tyvärr inte hemma så jag tog en liten promenad i trädgården och hittade glädjande nog de sista gula hallonen...och åt upp dem. Förlåt, men de gick inte att motstå... 

 

Under tak stod lådor med den bärgade äppelskörden.

 

    

 I växthuset dignade det av gröna druvor. Lite, lite sura dock...

 

 

Då inget kaffe vankades så gav jag mig av hemåt över den höstdisiga Laholmsslätten...

 

 

Lite vemodigt med den svarta myllan men "pärebönnerna" (jag vet det låter skumt men sån är dialekten i södra Halland, på en del håll i alla fall...) är väl nöjda nu när knölarna är upptagna och vem klarar sig en hel vinter utan "päror"?? Inte jag!

 

 

Utmed vägen växte underbara stora och härliga vitkålshuvud! Var bara tvungen att stanna!

 

 

  

På fältet mittemot växte det grönkål i långa raka rader. Grönkålen med skinka är ett måste för oss sydhalläningar till jul. Recepten skiftar ifrån stuga till stuga och ingen är den andra riktigt lik.

Men mammas är förstås allra bäst!

 

Stopp igen! En katsura fångade mig med sin sagolika nästan självlysande höstskrud! Går man under den kan man känna doften av kakor. I Norrvikens trädgårdar står det en jätte katsura i den japanska trädgården. Knotig och dan doftar hon underbart en vacker höstdag om man har äran och lyckan att vara där just då.

 

 

 Väl hemkommen var jag rätt nöjd efter en dags arbete med att tända en brasa och slänga mig på soffan med Allt om trädgård som syrran lagt åt mig på trappan. Hösten är härlig! Brasor likaså!