En pysselvecka fylld av ljus och bin...

Det har varit en pysslig vecka. Årets lilla pepparkakshus är på plats. Det doftar gott!

Sen är även årets ljus stöpta. Vi träffas varje år i december, några före detta kolleger, hemma hos mig och myser, äter, dricker och doppar. I år var det 22 året i följd. Galet! Men alltid lika roligt!!

Jag har också varit och lyssnat på biolog Krister Larssons fördrag om vilda bin, fjärilar och insekter i trädgården. Så bra!!! Intressant!! Vilka närbilder! Är supertaggad inför våren. Då ska jag undersöka vem som bor i vår trädgård och se till att fler vill flytta in. Sen ska det äntligen bli ett insektshotell. Dessutom är det bra med öppen sand för bobygge. Ska bara hitta en plats som duger. Det gäller minsann att göra vad man kan för att hjälpa de små.

Hoppas ni får en fin helg!

Kram Milla

Mycket mörkrött nu...

På det gamla skåpet i köket tronar ett fång med mörkröda amaryllisar. Så härligt att riktigt kunna frossa. Tre för en hundring gör ju vem som helst salig. 

Blå hyacinter! De som doftar starkast, tycker jag. 

Gästrummet har fått sig en välbehövlig uppfräschning och är snart färdigt. Fick ett galet stort parti med mörkröda sammetsgardiner till skänks. Ännu ett frosseri..Jag har sytt och sytt, nålat och klippt. Less is more var det ju...inte då nä...Vad gör man inte för att våra små prinsessor ska sova gott när de kommer hem😊(sorry lite mörka bilder)

Men se! Det snöar minsann ute! Riktig julstämning faktiskt!

Stora kramen

 Milla

Det tog sin tid...

Så här i julens sista skälvande sekunder, några dagar innan julgran och stjärnor är ett minne blott, DÅ ÄNTLIGEN blommar amaryllisen 'Picotée'. Ett tag hade jag nästan givit upp och ställt den i skämshörnan. Inga livstecken där inte. Men så plötsligt blev det fart och visst är den fin! Vit med en läcker röd tunn kant som syns redan på knoppen. Värd att vänta på och självklart har den fått hedersplatsen i köket. Återstår bara att njuta!

 

En riktigt god och fröjdefull jul!

 

Kram till er alla

Milla

Granen står så grön och grann...

Igår kom, efter många om och men, granen på plats. Jag var tillsammans med min man och handlade gran förra helgen. Redan då var jag smått skeptisk till "underverket". Den såg nämligen rätt klen och spetig ut. Vi har plats till en stor maffig gran men...A såg på mig med trött blick när jag började vela. För att inte prata om den norrländske julgransförsäljaren. Han visade den ene fulare än den andra. Jag var med andra ord negativt inställd till vårt arma inköp innan den stackaren ens kommit innanför dörren.

Men med hem kom den och in kom den. Det var då! Den snedaste julgranen i historien stod framför mig. Med fasa såg jag hur den liksom levde ett eget liv tjugo cm vid sidan om julgransfoten. Såg ut som ett c. Nää, sa jag till A, vad ful! Han himlade med ögonen och menade att med allt tingel och tangel så syns det ändå inte! Den lätte gick jag inte på. Tänk vad trist och gå och se ett stort c i jul varje gång man kommer ner i köket. Själv e bäste dräng tänkte jag, tog bilen och körde till en annan granförsäljare och beskrev mitt öde. Väldigt förstående och med deltagande blick plockade han då fram en stor, fluffig, tät och väldoftande gran. Nu doftade den andra säkert också gott men då den redan var avpolleterad så märkte jag inte det. Näsan var avstängd. Glad i hågen fiskade jag upp ännu ett par hundralappar ur den snart tomma julkassan (nöden har ingen lag!) och efter att ha lovat att återkomma till nästa jul for jag visslande hem med min nya FINA gran.

Foto: Min papparazzidotter Sara.

Det är väl för all del inget praktexemplar men kräver fyra man för att omfamna. Den ratade kollegan ligger ute på altanen och blir perfekt till att täcka rosorna med. Sen kan gästerna få torka fötterna på resten utanför dörren när de kommer på julafton.

God Jul!

Opp amaryllis...

 

Jaha, så var det som vanligt igen! Vintern kom helt av sig mitt i vårt julmys, pyntande och nynnande till "White Christmas". Från att ena dagen ha 15 grader kallt och ett gnistrande snötäcke utanför dörren så slog vädret om i ett nafs och allt regnade bort på ett par dagar. Så där lagom till jul! Ännu en äkta grön västkustjul för att vi stackare inte ska bli helt förvirrade! Men! Då gäller det att ha ett ess i rockärmen att glädja sig åt. Och, det har jag. Nämligen amaryllis! Nu slår de ut i all sin prakt. Bara att njuta, njuta, njuta...Eller vad säger ni om denna skönhet - "Dancing Queen"? Det kan minsann behöva dansas för att pigga upp i det här julvädret!

Vackrast alla kategorier - "Aphrodite". Hör man ju till och med på namnet hur vacker den är!

Sen var det ju den där "gula" (kommer ni ihåg??), som inte var vidare värst gul utan mer limefärgad...men den ger sig inte. Blommar fortfarande!

Det har slagit mig när jag går runt i huset, att jag har bara vita/rosa amaryllis. Inga röda...lite trist kanske, men så ligger det till och sån är jag.

Det gäller att passa på och njuta lite extra och titta riktigt närma...

...för underbart är kort!

 

 

Bland kyssar och trynen...

Igår samlades vi syrror med familjer hemma hos oss för den stora julgodis-fixar-kvällen. Godis som ska krängas på lillejul hemma hos yngsta systern och svågern. Vuxna och barn delades in i par med uppgift att göra julgodis med varierad smak (och stil). Men först smakade vi av både årets hemmagjorda glögg och besk!

Mina tre söta "knoddar" och moster Rika rörde och rörde och rörde. Årets godisupplaga bestod  av knäck med turkisk peppar, det gamla säkra kortet mintkyssar, tomtefudge, Anders lakritsmums (min mans eget påhitt...) och favvisen alla kategorier: brända mandlar!

Egentligen är ju julgodis en förskräckligt söt och sliskig historia. Man äter sig fort mätt kan man väl säga. Men det är roligt att göra och ni skulle se aktiviteten i köket! Det rörs och vispas, hackas nötter och smälts choklad.

Kvällen avslutades med en marsipangris tävling. Nu verkade dock vissa ha missuppfattat uppdraget då en del "grisar" saknade både tryne och knorr...Ja, ni ser ju själva...

Min och svågerns gris (det var faktiskt en GRIS) fick blommor och chokladäpple i munnen. Emmas och Moas grisar vältrar sig i gyttja. Men jag måste faktiskt, om än motvilligt, erkänna att storasyrrans och Emelies gris var liiite, liiite snyggare än alla våra skapelser. En rultig och gosig gris som ligger på rygg och njuter av livet innan den ska bli julskinka...eller förvinna ner i morfars mun, för han är den store marsipanätaren i släkten.

Idag, när ingen såg, var jag helt enkelt tvungen att ta några smakprov från det stora godisfatet. Det verkade som en bra idé just då men nu mår jag illa!! Skulle nöjt mig med en liten bit...

 

Hoppas ni får en riktigt härlig lördagskväll!

Jag ska äta julmat med min bästis!

 

Kram

Milla

 

Nu tändas tusen juleljus...

 

Igår slog de då till! Ljusstöparligan! Detta gäng går inte av för hackor, det kan jag lova er. "Ligan" består av en underbar samling pratglada, matglada, godismumsande samt glögg- och vin drickande damer. Som traditionen bjuder samlas vi varje år i juletid hemma i mitt kök för att stöpa årets upplaga av, just det, juleljus.

 

 För dig som aldrig provat att stöpa egna ljus så kan jag härmed avslöja att: Man doppar!! Doppar! Och doppar! Drar så de blir raka och fina sen doppar man igen. Ett par timmar tar det att stöpa ca 120 ljus. Men det är väl värt besväret och vi är många som hjälps åt. Då inte alla kan doppa samtidigt så får de arbetsbefriande damerna sitta och snacka. Det är de oerhört bra på. En och annan chokladpralin och klunk vin slinker också ner mellan meningarna.

 

 

Här hänger ljusen på rad. När de är färdiga och under tiden som de svalnar måste de hårt arbetande kropparna också få sitt. Då har nämligen tiden kommit för trattkantarellsoppan. Maries mumsiga efterrätt var till slut pricken över i. Efter allt detta kan man sen i sitt stilla sinne förundra sig över hur det överhuvudtaget är möjligt att vakna klockan halv sex morgonen därpå och känna magen kurra...

 

 

Nåväl, en kväll med alla dessa fantastiska kvinnor går ju bara så himla fort. Huset blev tyst när de gått och julmusiken och skratten klingat ut. Nu dröjer det ett helt år tills nästa stöpning. Under tiden får vi njuta av den vackra lågan, som bara ett riktigt hemstöpt ljus kan ge.

 Ljus stöpta av värme och kärlek!

Tjingeling!

En gammaldags julmarknad...

 

 

 Det gäller att vara piffig och påhittig, som trädgårdsmästare när vintern är kall och mörk och det inte går att gräva ute. Min kompis Ellan och hennes Uffe är just det. I sin underbara gamla kringbyggda gård i Grevie Kyrkby hade de i helgen ställt till med en riktig gammaldags julmarknad. Med gnistrande snö och en termometer som visade -10 grader (snorkallt...) var julstämningen på topp.

 Många olika utställare fanns på plats. Allt ifrån Maries och Maries gosiga fårskinnsfällar och kuddar...

....till underbart nybakat vörtbröd som Anders ifrån Bäckdalens Handelsträdgård knådat till.

Gnistrande ljus, glögg, chokladpraliner, ostar och korv, sill, silversmide, julgranskulor, kransar, keramik, nygräddade kanelsnäckor direkt ifrån stenugnen (smakade ljuvligt, tack Uffe!), hyacinter och mycket, mycket mer. En härlig blandning för alla smaker!

 

 

Denna värmekälla var onekligen ett populärt tillhåll när kylan bet i tår, fingrar och kinder. Det tog halva kvällen innan jag själv hade tinat upp (och då var jag bara besökare...). Men en skiva av det nyinköpta vörtbrödet med god ost värmde enda in i själen.

Ha en skön söndagkväll! Det har jag redan i soffan under en varm filt. Tänker inte sticka näsan utanför dörren mer idag... Där är tyvärr lördagens vackra frostvita vinterdag redan ett minne blott. Snöstormen viner nämligen runt husknuten...

 

 

På besök hos Ann...

 

Efter att ha tillbringat förmiddagen med att fika tillsammans med trädgårdsmästarkompisar for jag i eftermiddags med en väninna och hälsade på Ann i hennes underbara butik Ann-Tikt & Så'nt. I ett gammalt renoverat stall, mitt ute på den snötäckta Laholms slätten, bland antika och nya saker har Ann sitt viste. Med julen för dörren är butiken så klart välfylld med allt från silverkulor till vackra örngott. Är du en julklappsletare och har möjlighet så gör en liten utflykt hit. Man blir alldeles skogstokig (som min kompis Ellan brukar säga) när man öppnar dörren och stiger in. Allt vill man ha! Ann har öppet på torsdagar, lördagar och söndagar.

En julklapp behöver inte ha tomtepapper och röda snören...

Vackra glas kan man inte ha för många! Att duka med olika är väldigt snyggt tycker jag. Sen kan man ju alltid piffa till det med en elegant namnskylt! Så hittar moster och faster sin plats till jul..

 

Hyacinter är mina favoriter till jul! Jag begår tyvärr samma misstag varje år och köper massor till första advent. Nackdelen med att flippa ur redan till advent är, att de är överblommade innan jul...

De här burkarna är väldigt fina. Virar man mossa eller som här ett gulnat antikt tidningspapper runt löken så blir det extra fint!

Sen är det där med antika julgranskulor av glas. De är en dröm och helt oemotståndliga!

Tack Ann för ett mysigt besök. Nu är vi fyllda av inspiration och julkänsla.

Kram till er alla!

Milla