Vårkänning...

Vilken härlig helg! Sol och värme. Jag har börjat att klippa ner prydnadsgräsen och gratta bort löv i rabatterna. Tar lite i taget. Man måste njuta i solen också.

Allt gott!

Milla 

En lyckans 50-års dag...

Den här bilden har min äldre syster mumlat om i långa tider. Hur man vid femtio är på toppen och sen går det bara utför med livet...Usch, det låter verkligen inte vidare uppmuntrande och under hela mitt sista skälvande  fyrtionionde år kan jag inte påstå att jag sett fram emot "toppnoteringen". Men...

Ha! Ha! Jodå, så att...det gick bra! Jag överlevde! Bättre än jag kunnat föreställa mig! Kroppen hänger (inte bara bokstavligen😨), förutom någon liten ömmande led, hyfsat med! Knoppen? Nja, lite svackor men inget som inte borde kunna gå att övas upp...Med andra ord. Det känns bra! Livet på dösidan! Som nybakad 50-åring!

Vilken lycka och ynnest, att ha fått fira med världens underbaraste make, som jag älskar över allt annat och som lyckats hålla styr på mig i över trettio år. Fått dela dagen med min goaste, finaste och allra allra bästa väninna Annika, som lyckats hålla styr på mig i fyrtio år. Och som grädde på moset även få fira med hennes sambo och min fina vän Ted. Alltihop under en fantastiskt resa till Sydafrika.

Många superlativ?! Så klart! När man är femtio tycker jag att man får göra som man vill, säga vad man vill, skriva vad man vill, tycka vad man vill och leva som man vill! Det är kanske helt enkelt så att man inte bryr sig så mycket längre. Känns befriande. Livet går uppåt!

Stort varmt tack och bamsekramar även till alla andra för middagar, stand ups, blommor, presenter, fina verser på rim, sms, mms och allt annat fantastiskt. Love you! Tack för att ni finns och förgyller mitt liv!

Sydafrika? Återkommer och berättar mer. Har måååånga bilder...

Kram till er alla och godnatt

(även femtioåringar behöver sova)

Milla

Hästkastanjen...

I höstas snubblade jag över några hästkastanjgrenar som grannen sågat ner. Jag sparade några bakom lusthuset och glömde sen faktiskt bort dom. Efter jul var jag och slängde skräp på komposten och, visst ja, där låg de ju. Jag gjorde nya snittytor och tog in och satte några fina kvistar i en vas med vatten. Först hände ingenting, sen ingenting och ingenting men så en dag! Grönt tittade fram!

På mindre än en vecka har de gått från bruna klibbiga knoppar till små blad som börjar slå ut och blommor som tittar fram. Häftigt vad lite värme kan göra! Efter två dagar...

och tre...Kolla blomman!

fyra...

fem...

Nu har de fått flytta in på skåpet i köket där solen kommer 

till, om den behagar dyka upp vill säga.

Bara att njuta!

Ha en riktigt härlig onsdag!

Kram Milla

Vårgult i köket...

Vackra tulpaner på köksbordet!

Kram Milla!

Det finns hopp...

Så är det faktiskt😊Det finns hopp om att det blir vår även i år. Tog ett span i rabatterna igår och visst börjar de titta upp, både den ena och den andra.

Vintergäck, snödroppar, krokus, vårlök, pärlhyacinter...fast det bara är januari.

Allt gott!

Milla