Praktriddarsporren - En högrest snubbe som visar var skåpet ska stå...

När praktriddarsporren slår ut blir man verkligen lycklig! Denna fantastiska blå färg som lyser upp i rabatten. Riddarsporren visar verkligen var skåpet ska stå. Detta är en gammal planta men jag provade även att så egna i år och det är flera som vuxit till sig och bildat knoppar. Kul! Tror de är blå...koll?! Spelar ingen roll vilken färg de än slår ut som. Jag fram emot den högtidsdagen!

 

Njut av sommaren!

 

Många kramar

Milla

Nu svävar jättevädden...

 

Förra våren köpte jag två plantor Cephalaria gigantea, jättevädd på Horsabäcks perenner. Där hade Birgit den i sin visningsträdgård och den gav ett så imponerande intryck då de långa smala stänglarna med sina stora blommor liksom svävade över rabatten och kikade ner på sina grannar undertill. Nu har äntligen mina också skjutit i höjden och seglar över rosorna med sina stora ljusgula/cremefärgade blommor. Två meter upp. Väldigt läckert!

 

Ha en riktigt härlig och förhoppningsvis SOLIG helg!

 

Kram

Milla

En liten gynnare på besök...

 Nåväl, rosor i all ära men då får man ofta stå ut med ohyra och sjukdomar i olika former och modeller tyvärr. Trots att jag vid val av sorter försöker välja så friska och tåliga som möjligt kan besöken vissa år av både det ena och det andra vara smått påfrestande. Svartfläckssjuka (inte kul!), rosrost (inte heller att leka med), ett hysteriskt mjöldaggsangrepp ('Venusta Pendula' var den drabbade - bortgrävd!), rosenstritar och bladlöss så klart. Den lilla rosenbladsstekeln är en frekvent gäst och smått omöjlig att bli av med. Jag är inte den sprutande typen, förutom då med vattenslangen om bladlössen är för besvärliga. Men klippa och klämma kan jag! Härom dagen däremot hittade jag den här lille gynnaren elegant inlindad i en knopp på min 'Rose de Rescht'. Är osäker på vad det är men det kanske någon klok trädgårdsmänniska kan hjälpa mig med? Är det en typ av vecklarfjäril mån tro? Kanske inte så lätt att se på bilden...Död och begraven är den i vilket fall och jag har inte sett fler sen dess.

 

Jakten fortsätter!

 

Milla

Två vita Madamer...

 

Nu blommar två madamer i min trädgård. Nämligen 'Madame Plantier' och 'Madame Hardy'

 

 

'Madame Plantier' var den första vita rosen jag köpte för många år sedan. Hon har numera klättrat upp till den ståtliga höjden av 2 meter och hemvisten bakom lusthuset ligger mer i skugga än i sol under dagen. Det är en tålig och lättodlad ros, som tillhör Alba rosorna och översållas utav massor av vita medelstora tätt fyllda blommor, som doftar starkt och lite sött. Växtsättet är vekt så jag har fått binda upp de nästan taggfria grenarna på tre gamla hässjestörar. Jag har aldrig haft några sjukdomar eller någon ohyra på denna rosen. Det enda som är lite synd är att om det regnar väldigt mycket (som det ju gärna gör här på Västkusten...) så kan knopparna klibba ihop och då står man där utan blomning. Annars en av de vackraste vita gammaldags rosorna tycker jag.

Nästa favorit i gammaldags ros facket är 'Mme Hardy'. En underbar Damascena ros, som jag försöker hålla strax över 1-1,3 meter för då är den snyggast. Den är helt olik 'Mme Plantier' med sitt mer uppräta och täta växtsätt. Många taggar att riva sig på...Nyutslagna blommor kan nästan få en lite lite rosa ton och de doftar starkt och härligt. Särskilt en solig dag kommer det lätta duster när man passerar förbi. Jag är ju som bekant ingen som duttar för mycket med mina darlings. De får typ sköta sig själv förutom en och annan gödselgiva och vårbeskärning. 'Mme Hardy' är lättodlad och funkar bra i lite skuggigare läge. Så står den hos mig. Mest sol framåt eftermiddagen. Har inte haft några sjukdomsproblem men den är å andra sidan en ganska ny medlem i familjen. Rekommenderas och ska precis som 'Mme Plantier' klara sig upp mot zon 5.

 

Kram på er!

Milla

Saras födelsedag...

Tänk vad tiden går! Känns som om det var igår jag for omkring helt svettig och försökte fånga en liten pigg, sprallig tjej, som studsade och hoppade och aldrig satt still. Skrattade gjorde hon dessutom nästan alltid. Hon har fortfarande väldigt nära till skratt och är för det mesta glad även om tonårstiden tagit ut sin rätt och hon då och då tittar på oss och himlar med ögonen när hon tycker att gränsen är nådd för hur en dotter anser att föräldrar bör bete sig:) Med all rätt ibland kanske...

 

Kort taget av Saras fotokompis Mollie.

 

Idag fyller hon 18 år - min lilla Sara. Nummer två i syskonskaran, estetiskt och musikaliskt lagd och ett mellanbarn precis som jag själv´. Med allt vad det nu kan innebära.

Det är fotostuderande, bloggande Sara, som med en hyfsat stor portion tålamod kommer till undsättning när jag redigerar bilder till min blogg. Ibland tittar hon medlidsamt på mig och säger: -"Oj då mamma, det var kanske inte så snyggt...eller?! Måste du ha så mycket färg!". Men lika ofta skrattar hon och säger uppmuntrande - "Det blev asfint, mutti!". Äldsta dottern Emma läser till gymnasielärare i svenska/engelska och hon har redan givit upp min svenska i bloggen. Alla mina för många utropstecken, frågetecken och underliga kommateringar. Ifrån henne kommer det numera bara ett försynt sms "du är för söt mammi" (kärt barn har många namn...) när hon anser att det var kanske så där halvbra skrivet...Hon bara blundar och säger till sig själv: strunt i det, bit ihop det blir inte bättre, bara läs vidare, läs vidare...

 

 Sara firar vi alltid med ett riktigt kak- och jordgubbstårtkalas bland rosorna i trädgården. Det gjorde vi igår när det var söndag och alla var lediga. Idag ska det köpas en ny efterlängtad kamera för födelsedagspengarna som "håvades" in ifrån släkten. Ska fixas nu tydligen för hon hänger över axeln på mig och är redo för det stora klippet...

 

Grattis på födelsedagen Sara!

Hoppas du får en riktigt härlig dag!

Puss och kram från din

Mutti