Från mamma kommer den här vackra stambegonian. Moderplantan har över 25 år på nacken och har överlevt flytt och annat. Detta är skott som jag tog för två år sedan och som nu är upp mot 50-60 cm långa (då har jag tyvärr knäckt ett par av misstag...). De sköra stjälkarna kräver lite stöttning för att inte välta omkull. Efter att ha stått inne hela långa vintern och våren tog jag ut den och planterade om i en stor och rejäl kruka. Sen har den fått stå bakom växthuset hela sommaren och jag har inte bekymrat mig så mycket om den mer än vattning och gödning. Så igår fångade den all min uppmärksamhet då solen lyste på de vitprickiga bladen med sina mörkt blodröda undersidor. Det hängde även flera klasar med rosa/röda blommor. Helt fantastiskt fint och så effektfullt! Den trivdes verkligen med att komma utomhus. Så nu njuter jag extra mycket när jag går bort till växthuset och solen skiner. För vid dörren glittrar det välkomnande likt röda rubiner där den numera fått sin hedersplats!
Förresten! Min bästis Annika och hennes vännina Ann har en jättefin blogg. Gå gärna in och ta en titt. Tävling på gång också! www.flickorna-i-mellby.blogspot.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla