Jag är en syltande och saftande person. Eller vill i alla fall gärna vara en:-) Då barnen var små, man jobbade mindre och det på något underligt vis fanns, eller åtminstone kändes som så, mer timmar på dygnet så älskade jag att stå i köket. Bakade bullar, kokade saft, mos och gelé, la in gurkor och rödbetor och ingefärspäron och för att inte glömma kokta krämer av alla de slag...Frysen var full. Fråga mig inte vem som egentligen åt allt?! Ingen mer än jag och min lilla Sara är så vidare värst intresserade av allt saftande och kompottande. Jag tyckte bara att det var så roligt och gav troligtvis bort en hel del. Men så i takt med att barnen växte krympte dygnets timmar. Tiden räckte inte till på samma vis och jag var glad om den späda rabarbern hann räddas på våren och något litet vinbär plockas. Men det där med att allt har sin tid är nog så sant för det känns som att en ny fas i livet är på väg. Dygnets timmar smyger sig tillbaka. Eller är det bara höstlunken som gör sig påmind? Det känns i alla fall behagligt. Barnen börjar lämna boet, pluggar och letar jobb. Kanske är det även så att kroppen inte orkar att fara runt riktigt lika mycket. Därför! Dags att ta upp tråden. (Om än i begränsad omfattning.) Saft- och sylttråden!
Var börja? Varför inte i hallonlandet? I år är det med ett litet hallonlands mått, fullt av goda hösthallon. Eftersom jag då dragit ner på hur mycket som produceras i köket så blev det...en flaska saft. Alldeles lagom och resten stoppade jag direkt i munnen. Hallonsaft är nog bland det godaste jag vet!
En flaska...Oj, oj, gäller att njuta av varje klunk...Tror jag ska märka flaskan med "Exklusiv - drickes långsamt!"
Sylta lugnt!
Milla
Intressant att läsa om dina funderingar på livets gång, det känner jag igen! Varje fas i livet har sin charm, det gäller bara att njuta av det på bästa sätt. Hallonsaft låter som ett bra sätt att njuta av livet, så gott som det är! Väldigt vackra bilder du bjuder på, man kan nästan känna den goda hallondoften ända hit/ Kram Titti
SvaraRadera