Visst blir man lycklig när det börjar spira i rabatterna! Så här långt har jättevallmon kommit upp. Har i ärlighetens namn faktiskt försökt att få bort den på vissa platser i trädgården men tyvärr inte lyckats vidare värst bra. De har en pålrot som, om man inte får upp hela, glatt skjuter fart igen. Så det knakar! Missförstå mig inte, jag tycker egentligen att den är jättefin! Fast kanske den ljusröda, som jag har flera av, är mindre spännande än de andra vita och laxrosa. Tycker de gör ett fräsigare intryck när de väl blommar liksom...Men, men jag har i praktiken givit upp. Den får helt enkelt växa där den står. En grej med jättevallmo är att det gäller att ha växter som täcker upp runt omkring när den blommat klart för då vissnar den ner, lämnar ett hål i rabatten och tackar för sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla