Idag fick mina fruktträd sig en välbehövlig ansning i vårsolen. Uppe i det gamla päronträdet växer en jätte honungsros, så där är det lite knixigt att komma till. Rosengrenar huller om buller. Jag klipper det egentligen helst på sommaren då denna arma dam en gång i tiden blivit brutalt avkapad in der mitte. Något hon inte kan glömma, så stackaren strävar fortfarande efter att återfå sin forna glans. Lite sorgligt kan man allt tycka och hon svarar med en ansenlig mängd av vattenskott om man klipper nu på våren...snyggade därför bara till henne lite. På sommaren är det numera strängt värre att komma till några päronskott för alla rosor. Honungsrosor har ju som bekant en tendens att med åren bli stora! Men! Alldeles för ljuvliga att leva utan! Jag har fem...
När man klipper förresten, är det bra att tänka på att vända bladet på sekatören in mot stammen. Då har man bra koll och gör lättare ett snyggt snitt med rätt avstånd från grenkragen (pilen). Det är viktigt att man inte klipper innanför grenkragen då denna är en del av stammen, inte grenen! Klipper man för långt in, längs med stammen s k flushcut, eller för all del lika illa, lämnar en för lång tapp utanför går det lätt röta in i trädet...och det vill vi ju inte vara orsak till. Gör man däremot efter konstens alla regler kommer trädet själv att valla över och läka såret fint.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera