Som ett litet mirakel vecklar den ut sig - vallmon!
Egentligen är just denna sort en oinbjuden gäst i min trädgård då hon slår sig ner varthelst hon själv behagar. Nu pratar vi grusgång, rosbuskar och mitt inne ibland perennerna. Men, men, man har väl ett stort blomsterhjärta (även om jag kan bli lite, lite galen på de där plantorna som aldrig ger sig hur mycket jag än drar upp) och faller till föga... Men titta bara! En knopp som är fylld av rött, skrynkligt ljuvligt papper, som liksom väller ut då den öppnar sig. Fast underbart är kort, alldeles för kort för vips...så har den blommat över och sprider nya små illmariga plantor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla