Så där ja! I år gick det inte vidare värst bra för min lilla morotsodling. I våras var jag noga med att täcka den med odlingsväv men i min estetiska iver drog jag bort den alldeles för tidigt och vips så var de framme - de trista morotsflugorna, Psila rosae. I södra och mellersta Sverige hinner dessa inkräktare med två generationer. Den första i maj märkte jag inget av men detta är nummero två som kläcktes någon gång mellan slutet juli till september. Det var då odlingsväven naturligtvis borde legat kvar som skyddstäcke... Morotsflugans glupska larver är de som orsaker skadorna. De gör djupa brunfärgade gångar i morötterna, vilket inte ser direkt aptitligt ut. Viktigt är att inte odla morötter på samma plats två år i rad utan tillämpa växelbruk. Nästa år ska jag faktiskt prova att senarelägge sådden så kanske jag slipper den första kläckningen, det borde i alla fall minska antalet flugor. Sen ska jag låta markväven ligga kvar hela tiden. (Jag inser att det måste till även om mitt estetiska sinne får sig en törn då. Inte snyggt med markväv hela sommaren.) Skulle även kunna skippa morötter men de är ju så goda så det känns liksom uteslutet.
Nåväl, c´est la vie, och när deppet efter morötterna lagt sig kunde jag ändå, efter en promenad i den regnblöta trädgården, med viss tillfredsställelse konstatera, att en del rosor fortfarande blommar...
...och att syrenhortensian är underbart fluffig, vit och fin.
Ha en riktigt trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla