Murgröna...



Denna murgrönan stötte jag på härom dagen när jag gick min inspirationspromenad. Häftig! Jag är väldigt förtjust i murgröna, Hedera helix. Släktet omfattar ett tiotal arter städsegröna, klättrande buskar. De klättrar själva, som här på väggen hos lillsyrran, med hjälp av häftrötter som sitter på de unga skotten. Detta var från början en liten planta inköpt i en växtbutik.

 

 

Man kan även använda den som marktäckare och hemma hos mig har jag

 den både i sol och i skugga.

Murgrönan har två olika faser i livet. Först det juvenila stadiet med sterila skott som klättrar med hjälp av häftrötter. Då ser vi de flikiga blad som vi framför allt förknippar med murgrönor





När murgrönan har blivit runt 10 år gammal börjar den utveckla buskiga grenar som hänger ut från underlaget där den klättrar. Då får plantan mer diamantformade blad, som saknar häftrötter, och den börjar även blomma fram i september-oktober. Detta kallas den adulta fasen. Blommorna följs av svarta bär som mognar sommaren efter.

Om man inte vill att murgrönan ska komma in i det adulta stadiet måste den beskäras regelbundet. Då behåller den de flikiga bladen och blir tät och fin.

En gammal murgröna med överhängande grenar i den adulta fasen är ett utmärkt buskigt gömställe för småfåglarna. Här har min syster hängt ett litet fågelbord och när jag närmade mig med kameran blev det alldeles tyst. Sen var det någon liten krabat som avslöjade sig för han hade näbben full med frön och skalen rasslade ner mellan murgrönans blad och landade vid mina fötter.

 En nackdel är dock att det med åren blir en kraftig växt som tar sig fram var helst den vill. In under takpannor och brädor. Sen blir inte fasaden så snygg heller utav häftrötterna.

Men säga vad man vill - dekorativ är den!

Trevlig helg!