Oj, oj vad jag kan käka körsbär! Hemma hos föräldrarna dignar träden av söta bigarråer, svarta moreller och sura klarbär. Klättrar man bara upp på en stege så kommer man åt de riktigt fina bären uppe i kronan. Varje år är dock en kamp mot stararna. Behagar de dyka upp är det i stora flockar och träden rensas, under ett fasligt tjatter, på ett litet kick. Sen lämnar de kalaset och man står där med lång näsa. I år var vi i alla fall snabbast. Det blev både saft och sylt och på tok för många i magen...
Tjoho ifrån trädtopparna!
Milla
Hej, så roligt att få upptäcka ännu en ny, fin blogg! Har läst runt lite på din, trevligt! Hit återkommer jag gärna! och så kan man ju kanske få proffstips här! hihi...
SvaraRaderaHälsn Lena
...som verkligen ÄLSKAR rosor...ja!
Hej, så roligt att få upptäcka ännu en ny, fin blogg! Har läst runt lite på din, trevligt! Hit återkommer jag gärna! och så kan man ju kanske få proffstips här! hihi...
SvaraRaderaHälsn Lena
...som verkligen ÄLSKAR rosor...ja!
Visst är det härligt med körsbär, men det finns en baksida med det hela också! Fåglarna hämtar bär och sitter och dräller ner hängmattan och dynorna på stolarna, så att de blir fulla av stora, röda fläckar. Det är ju lite trist! Men man förstå dem, gott är det ju så det förslår!/ Kram Titti
SvaraRadera