På 50-talet byggde min farfar en dynstuga ute i Mellbystrand. En liten stuga på knappt 8m2, som då låg mitt i ljung- och dynlandskapet. Idag är det uppväxt runtomkring med knotiga vindpinade björkar och tallar. Det mesta av ljungen har trängts undan av vresrosor och strandråg. Idag har jag tillsammans med mina syrror och två kusiner med familjer dynis som mötesplats under vackra sommarkvällar och som det perfekta förvaringsstället för strandstolar och andra badattiraljer. En lagom cykelturs avstånd ifrån hemmet.
Men som med allt som står nere vid havet i storm och oväder så behöver det målas och fixas ibland. I våras gick vi dock ett steg längre och gjorde om hela insidan. Utsidan fick också ny fräsch färg, nya fönster och dörr. Mycket jobb även med liten stuga...
Enkelt och lättskött med en härlig havs- och sommarkänsla fick det bli.
Men en sommarsäsong går som bekant fort och idag var dags att stänga ner inför vintern. En regntung och gråmulen dag som denna var det dock helt ok för stugan kändes rå, kall och inte lika gästvänlig som i somras när solen sken:-) Jag tog en tur ner till stranden. Det var helt vindstilla och havet låg som en spegel.
Där borta i diset kan man med lite fantasi skönja Båstad...
Låset vreds om. Bye bye "Dynis"! Vi ses nästa vår och sommar. Då kan vi åter igen ta ett kvällsdopp. Eller vi och vi...Jag är ingen vidare kvällsdoppare (det får i ärlighetens namn vara väldigt varmt om jag ska doppa mig överhuvudtaget). Nä, den biten får svågern stå för. Han badar mer än gärna i både ur och skur...
Ha det gott mina vänner!
Kram Milla
Så himla fin och fräsch Dynis blev. Så trevligt att ha ett sådant ställe som utflyktsmål och samlingsppunkt. Sitta i lä och gräva med tårna i sanden, njuta av nåt drickbart och solnedgången.
SvaraRaderaVar delägare i en dynstuga på Östra stranden för länge sedan. Där är ju ungefär samma förhållanden, fast då blev det ju nästan 1,5 timmes restid och krävde lite planerande.
Go söndag
Anette