Men vet ni vad!
Hur svårt är det inte att överhuvudtaget, även i sin vildaste fantasi, hitta den där mysiga julstämningen. Med kvicksilver som pendlar mellan fem och åtta grader, regnet som piskar på fönsterrutorna och vinden som viner runt husknuten! Usch, säger jag bara!
Igår lyckades jag dock få till en liten ljusglimt i mörkret då jag gled in på en mysig fikastund med mumsiga lussekatter hemma hos morbror BG och Marie. Tack för det! Var ju en fin början på helgen. Hans små minigranar (de jag sågade i hans skog, ni vet) som jag pyntat med ute på trappan välter åt höger och vänster i vinddraget. Spelar ingen roll hur mycket ståltråd jag binder upp dem med. Nä, man får helt enkelt trösta sig med julens underbara blommor. De levererar ju som tur är alltid:-)
Sen gäller det att försöka njuta av vackert silverpynt. Gnistrar det inte av rimfrost och snö ute så måste det minsann glittra inne...Jag är storkonsument av limspray, glitter och konstsnö. Hysteriskt?! Javisst, men bor man där befolkningen endast vart tionde, femtonde år föräras med en vit gnistrande jul så tar man till drastiska panikåtgärder, jag lovar.
Nötter, kanelstänger och mossa är alltid säkra julstämningshöjare:-)
Elda i kaminen är även det en överdrift i "vårvärmen". Dock är ju knastret ett måste.
Jag stekte julköttbullar igår. Ja, eller köttbullar. Sluresultatet blev inget översvallande. De smakade som de alltid gör, ingen större julfiness. Pepparkaksdegen står i kylen och väntar på att vår studentska Emma ska komma hem och fira jullov. Vi ska baka i eftermiddag och jag tror faktiskt att vi ska ta in granen också. Nu banne mig gäller det att hitta julstämning. Det borde väl funka med pepparkaksdoft, granbarrsdoft, julmusik och mys med gosigaste barnen!!
Kram Milla
Nu fick jag julkänsla när jag tittade på dina fina bilder annars är det noll med den känslan här, spöregn gör inte mycket till att det känns som jul, men det får gå i alla fall. Jättefint har du gjort. Kanske fick jag lite inspiration nu.
SvaraRaderaAgneta kram