Mera rosa...

Värst vad rosa det är hos mig:-) Inte bara rosa rosor utan även

 astilben och det fluffiga älggräset börjar att blomma nu. 

För att inte prata om den ljuvliga höstanemonen, som allra bäst nu!

Höstfloxen står framför altanen och har så smått börjat avisera sin ankomst.

Fast ok, bara en ros till då, En efterlysning! På bågen vid köksträdgården satte jag för tre år sedan en rosa småblommig ros och jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad den heter och etiketten har försvunnit. Har för mig att det var någor svenskt men kan ha fel. Är det någon som av en händelse vet vad hon heter får ni jätte gärna höra av er. 

Önskar er alla en riktigt härlig helg!

Stora kramar

Milla

En rosenrosa gång...

Vår gång utanför entrén är full av härliga rosor och de flesta går i rosa toner.

Men efter blåst och regn har de antagit en mer liggande och utåthängande ställning, Det är svårt att ta sig fram utan att antingen fastna med kläderna i taggarna eller bli blöt av regntunga grenar. 

Här trängs 'Zephirine Drouhin', 'Stanwell Perpetual och 'Queen of Sweden' med 'Valdemar', vars rosennställning dessutom kapsejsat så den hänger verkligen ut över gången.

Först är 'Valdemar' skarpare rosa men ju längre tiden går desto ljusare blir blommorna.

I år har den blommat helt fantastiskt!

Mittemot 'Valdemar' blommar även 'New Dawn' för fullt,

tillsammans med 'Louise Odier' och 'Great Western'

Här blommar även en vita och ljust gula rosor men just idag såg man de rosa så fint och de doftade så härligt när jag stannade och stack ner näsan ibland rosenbladen.

Ha en fortsatt skön söndag!

Kram Milla

Dynstugehäng och blått virrvarr...

Frukosten var packad i cykelkorgen och vi styrde kosan ut mot havet. Inget strandväder direkt men väl en perfekt soldisig söndagsförmiddag gjord för att slappa lite med skinkmackan, kaffet och en deckare ute vid vår lilla dynstuga. Några ljuvliga timmar med havets efterdyningar efter den blåsiga gårdagen brusandes behagligt i bakgrunden och måsarna skrikandes i skyn (här ute får de gärna skrika, men inte hemma hos oss i stan!). Vi rustade upp "dynis" ifjol då hon sett sina bästa dagar kämpandes mot vädrets makter sedan 50-talet. Nu är det lika härligt att sitta utomhus en fin kväll som att sitta inomhus med några tända ljus om det skulle regna. Och allra bäst är det egentligen att cykla ut en fin höstdag och sätta sig. Andra dofter, andra ljud och annat ljus. Annorlunda helt enkelt. Dessutom finns här inget ogräs att rensa, inga tomatplantor att vattna och ingen tvätt att tvätta. Kravlöst och härligt.

Väl hemma igen fick jag faktiskt dra fram vattenslangen gud bevars. 

Torra krukor och törstande gurkor. 

Den skräckblandade förtjusningen, rabatten mitt i gräsmattan, har på fyra år blivit en villervalla av yviga stäppsalvior, lavendel och annan allsköns växtblandning. Jag fick bredda den lite i år för att få plats med några nya perennsådder, Just nu är det mycket blått...och lite för trångt. Damen som brukar stå mitt i har fått flytta till andra domäner då hon helt enkelt försvann i grönskan:-) Till hösten, ja eller nästa vår blir det väl troligast, får jag glesa ur. Även om det inte varit varmt så var det blött i maj och juni och växtkraften ganska ordentlig. Det händer en del på några år...Från gräsplätt

till en försiktig liten rabatt...

som förvandlats till ett virrvarr.

Vi har virrvarret utanför köksfönsterna och just nu tittar jag ut och funderar över hur jag tänkte i våras när jag tryckte dit även en "överbliven" fjärilsbuske, ett blåregn (den är värst) och en tämligen hög axveronika?! Ja, ni ser ju själva...

Ha en riktigt fortsatt härlig söndag så ska jag fundera vidare på vilka åtgärder som är lämpliga för denna rabatt. Jag hoppas dock att de rosa och vita solhattarna hittar upp i ljuset fram mot sensommaren. Om de inte, liksom damen, drunknat de också...

Damen? Jodå, hon står här istället, där man kan se henne.

Ciao 

Milla

En rosgoding...

     Hon överträffar verkligen sig själv i år!

                  Gömmer sig lite försynt
                        bakom lusthuset.

                          'Mme Plantier'

                         Roskramar från
                                   Milla

En lyx att kunna plocka...

Att plocka stora buketter och ställa på borden är härligt! En ros här och en där, de sista pionerna, lite daggkåpa, hostablad och spiror av gräs och salvia. Jag blandar friskt av både färg och form. De smälter på något sätt ihop ändå. En bukett håller kanske inte så länge men den doftar alldeles underbart och underbart är ju som bekant kort.

Tänk vad rik man kan känna sig!

Stora kramar

Milla