Signe Tillisch - en ömtålig läckerbit...

Vilka underbara höstdagar vi har i södra Halland. Söndagens väder lockade många utomhus, även oss. Växthuset hade gjort sitt för säsongen och det var dags att plocka in de sista tomaterna. En gurka hänger dock fortfarande kvar. Tänkte att den skulle få växa till sig lite till innan jag plockar ner den...Druvorna, som hängt under växthustaket var på väg att bli mer än mogna och det var hög tid för skörd. Där var många så jag delade med mig till grannar och vänner. Resten blir druvjuice. Ska bara hitta ett bra recept...

 

En vindstilla dag som den gångna söndagen passade sig även som äppelplockar dag. Årets skörd bjuder på stora och fantastiskt söta och goda äpplen. Det kan vi tacka den soliga sommaren för. Mycket socker har lagrats i frukten och givit dem dess sötma. Vårt gamla 'Åkerö' träd är tacksamt att plocka. Lagom högt även om man står på stege. Och vilka äpplen sen! Värda att klättra för!

 

 

Utanför köksfönstret och en våning upp utanför mitt kontor sträcker sig ett 'Signe Tillisch'. En sort med anor ifrån 1890-talet. Det blommade fantastiskt i våras och nu fullständigt dignar grenarna av stora vackra äpplen. En sort som är mottaglig för skorv men vi brukar ha tur, så även i år. De är helt perfekta! Inte ett skadedjursangrepp syns heller så långt ögat kan nå!

 

 

Nackdelen dock, med 'Signe Tillisch' är, att då de väl börjar mogna så drösar de ner i parti och minut. Så nu gäller det att arbeta snabbt medans det är vindstilla. Vindstilla är det nämligen inte vidare värst ofta på västkusten... Problemet är bara att hur försiktigt man än går fram så är det nästan stört omöjligt. De finaste sitter ju som vanligt uppe i toppen och dit är det lite för högt...Då får jag använda en äppelplockare modell "så där", vilket resulterar i att plockar jag ett trillar tre. Det är lite sorgligt nu när de är så fina. De är ömtåliga och det känns som att de blir kantstötta bara man tittar på dem:) Men väldigt, väldigt söta och goda! Blir till att göra Jan-Oves goda äppeldricka!

 

 

 

Nu ska jag ut och plocka ner de jag inte hann igår. Lådorna förvarar jag i lusthuset så länge innan de ställs ner i mammas och pappas svala matkällare. Ni anar inte hur ljuvligt gott det doftar där inne! En ren fröjd för kropp och själ!

 

Kram Milla