Frukosten var packad i cykelkorgen och vi styrde kosan ut mot havet. Inget strandväder direkt men väl en perfekt soldisig söndagsförmiddag gjord för att slappa lite med skinkmackan, kaffet och en deckare ute vid vår lilla dynstuga. Några ljuvliga timmar med havets efterdyningar efter den blåsiga gårdagen brusandes behagligt i bakgrunden och måsarna skrikandes i skyn (här ute får de gärna skrika, men inte hemma hos oss i stan!). Vi rustade upp "dynis" ifjol då hon sett sina bästa dagar kämpandes mot vädrets makter sedan 50-talet. Nu är det lika härligt att sitta utomhus en fin kväll som att sitta inomhus med några tända ljus om det skulle regna. Och allra bäst är det egentligen att cykla ut en fin höstdag och sätta sig. Andra dofter, andra ljud och annat ljus. Annorlunda helt enkelt. Dessutom finns här inget ogräs att rensa, inga tomatplantor att vattna och ingen tvätt att tvätta. Kravlöst och härligt.
Väl hemma igen fick jag faktiskt dra fram vattenslangen gud bevars.
Torra krukor och törstande gurkor.
Den skräckblandade förtjusningen, rabatten mitt i gräsmattan, har på fyra år blivit en villervalla av yviga stäppsalvior, lavendel och annan allsköns växtblandning. Jag fick bredda den lite i år för att få plats med några nya perennsådder, Just nu är det mycket blått...och lite för trångt. Damen som brukar stå mitt i har fått flytta till andra domäner då hon helt enkelt försvann i grönskan:-) Till hösten, ja eller nästa vår blir det väl troligast, får jag glesa ur. Även om det inte varit varmt så var det blött i maj och juni och växtkraften ganska ordentlig. Det händer en del på några år...Från gräsplätt
till en försiktig liten rabatt...
som förvandlats till ett virrvarr.
Vi har virrvarret utanför köksfönsterna och just nu tittar jag ut och funderar över hur jag tänkte i våras när jag tryckte dit även en "överbliven" fjärilsbuske, ett blåregn (den är värst) och en tämligen hög axveronika?! Ja, ni ser ju själva...
Ha en riktigt fortsatt härlig söndag så ska jag fundera vidare på vilka åtgärder som är lämpliga för denna rabatt. Jag hoppas dock att de rosa och vita solhattarna hittar upp i ljuset fram mot sensommaren. Om de inte, liksom damen, drunknat de också...
Damen? Jodå, hon står här istället, där man kan se henne.
Ciao
Milla
Härligt virrvarr hos dig och klängrosen i bakgrunden är helt fantastisk !
SvaraRaderaSnygg dam har du också !
Ha det så gott !
Kram/Isa
Jättefint tycker jag, verkligen fint hos dig. Snyggt med olika blå nyanser.
SvaraRaderaJag har också den klematisen, men jag får inte alls fart på mina. Tror den står för trångt.
Ha sköna sommardagar
Kram Maria
Det växer så det knakar. Det syns verkligen på bilderna. Ibland får växterna flytta på sig och ibland får andra flytta på sig. Det hör till. / Britt
SvaraRaderaVilken vacker blå plantering! Tänker jag som fått för mig att de blå är svårast att kombinera :) Visst knakar det av växtkraft - jag har gjort samma reflektion. Lite trött för det har gått fortare än jag tänkt.
SvaraRaderaMen vilken härlig känsla jag fick i magen när jag läste om dynstugan. Så enkelt, så skönt, så härligt!! Och att ta cykeln dit. Vill också ;)
Kram, Carina
Det är så fint Milla, med alla fina klematis, och klätterros. Dynstugan låter som ett härligt ställe att barta njuta och ha det skönt. Ha det fint! Marika
SvaraRaderaEtt väldigt vackert virrvarr måste jag säga, precis så tät vill jag att min nya rabatt ska bli! har suttit och planerat den i dag när mannen sätter kantsten! Vilken mysig stuga ni har och vatten är alltid underbart vare sig det är salt eller sött! Kram lotta
SvaraRaderaGillar ditt blåa virrvarr! Härligt frodigt, och den lilla damen är så fin. Det är kul att blicka tillbaka och se hur rabatter växer upp med tiden. Mysig stuga/ Titti
SvaraRaderaDamen pryder sin plats även på nya stället och virrvarret är charmigt. Den enhetliga färgskalan håller ihop.
SvaraRaderaKram Anette
Liten försiktig rabatt!!??? Super rabatt skulle jag vilja säga. Vilken fin liten stuga? Älskar blått och vitt.
SvaraRaderaHoppas vi snart ses igen.
Annika