Gult blev det...

 

I höstas beställde jag hem en stor (jättestor...) påse krokus med texten - "blandade färger". Såg då framför mig att landet till våren skulle skifta i blått, vitt och gult. Det såg så ut på bilden på förpackningen... Men ack, så här blev det. Mest gult, eller bara gult faktiskt. De är ju självklart fina men man blir ändå lite besviken och det hade faktiskt varit trevligt med mer än två blå. Nu ser de stackarna snarare vilsekomna ut bland sina gula kolleger.

Hybridjulrosen däremot blommar för fullt, med i det här fallet den förväntade färgen vit! Då blir man alltid lika glad. Går ju inte att jämföra med Camillas julrosor en masse i olika nyanser, i Sussex men man får vara nöjd med det lilla. Jag har även en rosa/lila med prickar, som gjorde ett tappert försök att blomma men knopparna frös ner senaste frostnatten. Det var synd. Blommade fint i fjol. Man går ju liksom och väntar på högtidsstunden när den slår ut. Nåväl, nästa år kanske.

De har stått på samma plats hela tiden (Jag är annars expert på att flytta växter hit och dit) eftersom de helst vill ha det så. I ett halvskuggigt läge i mullrik jord, gärna lite kalkhaltigt. Tror dock att hybridjulrosen är mindre känslig för flytt, jag har provat med flera innan och det har gått vägen.

Våryra och en kopp kaffe...

En av de stora fördelarna med trädgårdsmästaryrket är ju att man får vara ute och njuta av (förhoppningsvis) vackert väder och underbar natur. Igår var det verkligen just så. Solsken, värme och en liten lyckligt sjungande rödhake, som var runt min stege hela tiden, blev mig helt enkelt övermäktigt. Då gick inte våryran att hejda! Jag var bara tvungen att lägga ner såg och sekatör en stund, ta med kameran och gå den lilla stigen ner genom tallskogen till det lockande blå havet...och dricka en kopp, ljuvligt doftande kaffe...

Den envisa jättevallmon...

Visst blir man lycklig när det börjar spira i rabatterna! Så här långt har jättevallmon kommit upp. Har i ärlighetens namn faktiskt försökt att få bort den på vissa platser i trädgården men tyvärr inte lyckats vidare värst bra. De har en pålrot som, om man inte får upp hela, glatt skjuter fart igen. Så det knakar! Missförstå mig inte, jag tycker egentligen att den är jättefin! Fast kanske den ljusröda, som jag har flera av, är mindre spännande än de andra vita och laxrosa. Tycker de gör ett fräsigare intryck när de väl blommar liksom...Men, men jag har i praktiken givit upp. Den får helt enkelt växa där den står. En grej med jättevallmo är att det gäller att ha växter som täcker upp runt omkring  när den blommat klart för då vissnar den ner, lämnar ett hål i rabatten och tackar för sig...

Rengör dina verktyg...

Har beskurit äpple idag. Viktigt att tänka på är att när man beskurit klart ett träd, rengöra sina verktyg innan man ger sig på ett nytt. På så vis minskar risken att det förs över smitta, typ fruktträdskräfta, till nästa träd. Jag har en liten enkel gasolbrännare med mig som jag bränner av sekatörer och såg med.

Men det går lika bra att använda t-röd.

 Alltså, rena verktyg, mucho viktigt!

Äntligen blått...

Ett tag trodde jag knappt att det fanns liv i min lilla Helvatica nobilis, blåsippa (ser man ju då, så klart) och hade nästan givit upp hoppet. Men så idag lyste det alldeles blått under päronträdet! När solen efter dagar av tröstlös dimma och elände äntligen visade sig så gjorde även denna lilla raring det i all sin prakt. Det låter som om det växer hur många som helst men så är nu tyvärr icke fallet. Fast några tuvor är ju inte fy skam. Här är vi lycklig för det lilla och hon sprider sig dessutom så sakteliga. Kolla in den ludna stjälken, visst är det sött... 

Livat på landet...

Kusin Marie har fått tillökning i stallet. På våren är det nämligen lamningen som står högst på schemat. Det spritter i deras små söta kroppar kan jag lova er. Helt ljuvliga!! En tacka hade fått fem små vita lamm (känns som hon slagit årets rekord). Sen behövde hon också vila ut i nästan en vecka efter den persen... För att alla dessa små ska få i sig tillräckligt med mjölk måste två av dem matas med nappflaska var tredje timme dygnet runt...

Bordercollien Tara övervakar allting med ett sagolikt stort intresse. Kommer man på besök gäller det att hänga med i svängarna på den obligatoriska rundvandring.

Hon är härlig, en riktig vallhund och en stolt sådan också! Det är precis som att hon säger:

 - " Häng med här så ska du få se vad vi har fått!!!"

In till lammen i ett huj och sen iväg till hönshuset. Varje gång man kommer samma sak och varje gång är hon lika fascinerad över det hon ser. I den lilla lådan bodde små kycklingar, som, om det förhoppningsvis är rätt kön, sen ska värpa ägg med gröna skal. Efter gosandet, kelandet och nappflasksmatandet vankades det nygräddade våfflor med

 hjortronsylt och grädde. Livet på landet är härligt!

Klippa prydnadsgräs...

Är du lycklig ägare till ett Miscanthus gräs är det hög tid att beskära det nu. Väntar man för länge så hinner det börja spira och då klipper man av topparna och gräset kommer att se trist och halvvisset ut resten av säsongen. Gräs ska beskäras på våren eftersom de vissna bladen skyddar plantan från väta och kyla under vintern. Sen är de ju snygga i vinterskrud!

En del mindre gräs med finare blad, typ Carex, räcker det att man krattar igenom, drar med fingrarna eller trimmar. Men de stora såsom det japanska prydnadsgräset, Miscanthus sinensis, eller Calamagrostis x acutiflora, tuvröret, brukar jag klippa med sekatören.

Magnolior på Portobello Road...

Är man i England så måste man så klart även ta sig en tur in till London. Vid Portobello Road hade redan magnoliorna börjat slå ut. Underbara!

 Doften också...

På tur i en engelsk trädgård...

Tro inte att jag lämnar England så lätt! För naturligtvis gick jag ju på upptäcktsfärd i Camillas härliga gamla trädgården också. Omfamnad av en gammal tegelmur och höga häckar. Står man inne i huset ser man över häckarna ut på den böljande engelska landsbygden. Under den stora vårdeken blommade julrosorna för fullt. Kameliorna, som är ganska många, hade nästan blommat över. Här växer det minsann inga små pluttiga kameliabuskar inte, utan modell större i olika nyanser från vitt till rött. Mot husväggen åt söder kunde man se vad som komma skulle - ett stort blåregn, så klart. Undertill står en rosmarin typ el giganto med söta små lila blommor. Orkar ni höra mer??

Där är en hyfsat stor lavendel också...

Good old England...

Befann mig under helgen på min favoritplats alla kategorier - good old England! Besökte min underbara vän Camilla och hennes familj i östra Sussex. Ute på landet bor dom lyckostarna i en ljuvligt lantlig miljö. Även om kanske inte vädret visade upp sin allra bästa sida så spelade inte det någon roll. Påskliljorna lyste ändå upp som massor av små solar i hagen utanför huset.

                                                        Kan man få en bättre utsikt till frukost...

I väntans tider...

   

I väntan på att det ska blomma ute i trädgården får man njuta av det fagra inomhus. En Medinilla magnifica, rosenskärm. Och magnifik är den verkligen!

Nu spirar det i sålådorna...

                                                             

 Nu spirar det i sålådorna!

Har sått lite olika perenner och här är det Centranthus ruber, pipört som tittar upp. Pipörten, som blir ca 60-90 cm hög, hör hemma främst i södra Europa, är lättodlad, gillar torra lägen och trivs på de flesta jordar, men, tackar inte nej om man fixar till lite lätt och kalkrik jord.

Förhoppningsvis ska det sen, om allt går enligt planerna, blomma så här rosa och fint i trädgården...

Päronträd och honungsrosor...

Idag fick mina fruktträd sig en välbehövlig ansning i vårsolen. Uppe i det gamla päronträdet växer en jätte honungsros, så där är det lite knixigt att komma till. Rosengrenar huller om buller. Jag klipper det egentligen helst på sommaren då denna arma dam en gång i tiden blivit brutalt avkapad in der mitte. Något hon inte kan glömma, så stackaren strävar fortfarande efter att återfå sin forna glans. Lite sorgligt kan man allt tycka och hon svarar med en ansenlig mängd av vattenskott om man klipper nu på våren...snyggade därför bara till henne lite. På sommaren är det numera strängt värre att komma till några päronskott för alla rosor. Honungsrosor har ju som bekant en tendens att med åren bli stora! Men! Alldeles för ljuvliga att leva utan! Jag har fem...

När man klipper förresten, är det bra att tänka på att vända bladet på sekatören in mot stammen. Då har man bra koll och gör lättare ett snyggt snitt med rätt avstånd från grenkragen (pilen). Det är viktigt att man inte klipper innanför grenkragen då denna är en del av stammen, inte grenen! Klipper man för långt in, längs med stammen s k flushcut, eller för all del lika illa, lämnar en för lång tapp utanför går det lätt röta in i trädet...och det vill vi ju inte vara orsak till. Gör man däremot efter konstens alla regler kommer trädet själv att valla över och läka såret fint.

Blåregns beskärning

Så här i början på mars är det dags att göra en vinterbeskärning på Wisteria, blåregn. Då sporrbeskär man över 2-3 knoppar alla de skott som växte ut förra året. Här om dagen var det syrrans blåregn som fick sig en liten putsning. Krävde visst balansprov upp för husgaveln... Men det gick fint. Brukar bli många fina blå blommor.

Vinterns sista stöt?

Var detta måhända vinterns sista stöt?! Morgonen bjöd ju inte oss på något vårväder direkt, men väl ett vackert vinterlandskap. 

Känns ok när det "sägs" bli varmare till helgen... Lusthuset får därmed vänta på vårstädningen ett tag till. Fåglarna däremot gillar inte snö och klagade på taskigt fröförråd. Blev därför bråttom att fjäska på den fronten. Vill ju att de ska trivas i min lilla trädgård, sjunga fint och käka många bladlöss i sommar!!

Den näpna 'Flore Pleno'...

 Den näpna snödroppen  Galanthus nivalis 'Flore Pleno' har äntligen slagit ut och lyser

 upp i rabatten.

Blött om fötterna...

En liten kort strandpromenad innan solen försvann bakom molnen och min man trampade genom isen eftersom han och svågern tvunget skulle utmana ödet och studsa runt på "isbergen".

Blev väldigt blött om fötterna...