Genom det vackra landskapet av björkdungar och ängar slingrar sig sakta grusvägen fram. De små kalvarna som går ute på bete tittar förvånat upp. Det är inte så ofta bilar susar förbi. Varje gång jag kör här så tänker jag - "Är det verkligen så här långt?". Men så, runt nästa krök då är man framme - på Linghultsberget. Den fina lilla gården ligger uppför en kort backe och runt husen ståtar stora ekar, björkar och lönnar. Rena paradiset på jorden. Här bor goa Marianne och Nisse och hit är jag, A och mina bästa väninnor med följe inbjudna till fest med övernattning.
Till saken hör att var gång jag kommer hit så har det en tendens till att regna. Vi brukar skoja om det. Men inte nu! Solen strålar och vinden är ljum. Försommaren visar sig från sin allra bästa sida och lugnet infinner sig bara man öppnar bildörren. Eller nästan i alla fall. Först skulle husbil och husvagn på plats och stödben fällas ner. Sen blir det ro i lägret och värdparet bjöd på en läskande drink i syrenbersån. Bina surrar runt omkring och fågelkvittret är fantastiskt. (Vi stadsbor är ju som bekant mest vana vid att höra på måsar, råkor, kajor och pilfinkar...)Visst låter det idylliskt! Det är det också, här njuter jag av att bara vara.
Inga konstigheter utan lugnt och skönt,
som livet på landet bör vara.
Gott om sittplatser så man kan njuta av naturen
på olika platser under dygnets alla timmar.
Fågelholkar överallt med, som sig bör, en faslig aktivitet vid denna tiden på året. Starar, blåmesar, talgoxar och ugglor. En av holkarna på logen har en glasskiva med en lucka för på insidan. Om man är riktigt tyst och försiktig kan man smyga fram, öppna luckan och kika in. I år är det nötväckan som häckar i holken. Ungarna är fortfarande kala och fula. Bäst att inte störa! Med en fågelskådare i gänget och en annan på god väg lär vi oss både det ena och det andra. Inget undgår ett tränat öra...
Ved görs det av med under året. Både i bakugnen och i kaminerna inne i huset.
Gäller därför att ladda upp vinterförrådet.
En installation från svunna tider...
Enda till halv tolv på natten satt vi ute i trädgården, pratade, skrattade, åt god mat, drack vin och smakade Mariannes supergoda rabarberlikör. Receptet fick ni förra året men det kommer en gång till här för säkerhets skull så ni inte går miste om denna delikatess.
Mariannes Änglalikör
35 cl sprit
2-3 av vårens rabarberstjälkar
1-2 små stjälkar krispig Angelica(kvanne)
2-3 dl socker/vit sirap
Skär ner stjälkarna i en glasburk och häll på sprit. Låt stå i fem dagar och sila sedan ifrån. Söta efter smak. Jag tar lite mer rabarber, men det är en smaksak. Tänk på att inte ta för mycket Angelica, då blir det lite parfymsmak och det är ju inte meningen. Det är rabarberna man vill åt!
Kvällen avslutas i det gamla renoverade hönshuset med nässelsoppa och färska små sprättägg. Så gott! Maten satt som en smäck och vi fick kraft att snacka ett tag till. Till halv tre typ...Då var det bra med tända lyktor i trädgården som kunde visa vägen till sängen.
Frukost i det gröna med hembakat bröd och kaffe.
Tack underbara ni för att ni finns och för en fantastisk helg i paradiset!
Kram Milla
