Knallblått i rabatten...

I min rabatt blommar nu skäggbusken, Caryopteris x clandonensis, 'Heavenly Blue' (zon 1-2) för fullt med sina knallblå blommor. Det är en ganska liten kompakt buske (60-100 cm), som gillar sol men inte för torrt. Är inte direkt näringskrävande men vill ha kalkfritt och väldränerat. Kan var känslig och eventuellt behöver den vintertäckas lätt. Jag brukar dock inte täcka min och den har klarat de två senaste vintrarna som gått hårt åt mycket annat. För att den ska behålla sitt kompakta utseende bör man beskära den kontinuerligt på senvintern . Går att klippa ner ganska ordentligt (ca 30-40 cm) men helst inte lägre än där den börjar att förgrena sig, En härlig färgklick i höstrabatten som fjärilarna diggar!

Åkerö äpple...

Är väldigt glad över att mitt Åkerö äppelträd bär så mycket frukt i år. Det är ett riktigt saftigt och gott höstäpple med anor från 1700-talet. Tyvärr vill en del av frukten trilla ned. Det gläder ju inte mig men däremot koltrasten. Den måste ju också leva och blir så lycklig till vintern när skafferiet är välfyllt.

Han brukar rensa rubbet.

 

Åkerö växer måttligt vilket ju är en fördel då det inte blir så mycket att ansa och hålla efter. Klippte det inte alls i år om jag ska vara ärlig... Tyckte inte att det behövdes. Det är ett gammalt och ganska högt träd. Sorten angrips ofta av fruktträdskräfta så rena fina verktyg när det är dags för beskärning, tack! Äpplena är medelstora till stora med ett saftigt och fast fruktkött. Räknas till dessert- och bordsäpplena. Det mognar ganska sent men fördelen är att det går fint att lagra enda till efter jul. En riktigt läckerbit om jag får tycka till.

 

Förlåt, tog en liten tugga...kunde inte hålla mig...liiite surt fortfarande.

 

Tomatkaos...

Det råder någon slags tomatanarki i växthuset. Syrran och svärfar fick en varsin full påse härom dagen. Det fullkomligt dignade på grenarna. Har inte hängt med i svängarna riktigt och var således tvungen att ta ett riktigt krafttag. Igår var det, om sanningen ska fram, även den enda plats i trädgården som var torr i det hysteriska regnandet. Smattrade jätte mysigt på taket. Jag gick lös, klippte, rensade och plockade av en del mogna tomater.

 

 

Nu ligger en del av skörden på en bricka och väntar på att mogna eller att bli till ketchup. Hittade nämligen ett recept på nätet som skulle vara "världens godaste"! Det låter väldigt hoppfullt och måste ju vara omöjligt att misslyckas med...

Trattkantareller så långt ögat kunde nå...

Igår var det en sådan där smågrå dag och regnet som fallit under natten ville inte torka upp utan gjorde trädgården syrerikt höstfuktig. Vad gör man då en sådan smågrå, syrerik och höstfuktig söndag? Egentligen hade jag i tankarna planerat en heldag i trädgården. Utemöblerna skulle in, lusthuset städas, rabatterna rensas och för att inte tala om allt ogräs utanför staketet. Men, lusten inföll sig inte riktigt och då blir det inte mycket uträttat...

Istället tog familjen en varsin korg och begav sig ut i svampskogen. Trattkantareller stod på agendan! Vi har ett favorit ställe (som delas med flera andra tyvärr...), som är stort och där det oftast växer mycket, mycket trattisar. De har ju gudskelov en otrolig växtkraft och brukar räcka till alla. Det är bara det att nästan varje år har det, till vår stora förtret, oftast hunnit någon annan före oss och tagit de stora svamparna...Så icke i år. Vi var först! Vilken lyckokänsla! Så mycket svamp, det tog aldrig slut. En hel del smått också som får växa till sig någon vecka. Men på en timma fick vi ändå ihop 15 liter. Räcker till många goda soppor och grytor i vinter. 

Med risk för att snart vara en matlagningsblogg så känner jag mig ändå nöden tvungen att dela med mig av favorit receptet på trattkantarellsoppa. Detta är grundreceptet som min goda granne tillika fantastiska kantarell-plockar-experten Bitte förärat mig med. Jag har gjort det många gånger nu och kommit fram till att ta extra allt av det mesta. Men det är förstås en smaksak. Prova dig fram tills du hittar din favorittouch och jag lovar, du blir inte besviken (ej heller eventuella gäster). Rött vin och lite gott bröd till rekommenderas. Smaklig spis!

                  

               

 

Trattkantarellsoppa

ca 4 pers

3-4 dl trattkantareller

1 klick smör

1 liter grönsaksbuljong

1 msk tomatpuré

1 1/2 - 3 dl vispgrädde (snarare 3...)

1 msk ädelost (jag brukar köpa en Kvibille vanlig- eller gräddädel)

1 tsk citronsaft

salt peppar

persilja

Fräs svampen i smöret. Häll i buljongen och låt det småputtra en 1/2 timme. Smaksätt med puré och ost. Koka i 5-10 min. Häll i övriga ingredienser. Strö över persilja och servera.



Eländiga morotsflugor...

Så där ja! I år gick det inte vidare värst bra för min lilla morotsodling. I våras var jag noga med att täcka den med odlingsväv men i min estetiska iver drog jag bort den alldeles för tidigt och vips så var de framme - de trista morotsflugorna, Psila rosae. I södra och mellersta Sverige hinner dessa inkräktare med två generationer. Den första i maj märkte jag inget av men detta är nummero två som kläcktes någon gång mellan slutet juli till september. Det var då odlingsväven naturligtvis borde legat kvar som skyddstäcke... Morotsflugans glupska larver är de som orsaker skadorna. De gör djupa brunfärgade gångar i morötterna, vilket inte ser direkt aptitligt ut. Viktigt är att inte odla morötter på samma plats två år i rad utan tillämpa växelbruk. Nästa år ska jag faktiskt prova att senarelägge sådden så kanske jag slipper den första kläckningen, det borde i alla fall minska antalet flugor. Sen ska jag låta markväven ligga kvar hela tiden. (Jag inser att det måste till även om mitt estetiska sinne får sig en törn då. Inte snyggt med markväv hela sommaren.) Skulle även kunna skippa morötter men de är ju så goda så det känns liksom uteslutet.

 

 

Nåväl, c´est la vie, och när deppet efter morötterna lagt sig kunde jag ändå, efter en promenad i den regnblöta trädgården, med viss tillfredsställelse konstatera, att en del rosor fortfarande blommar...



 

...och att syrenhortensian är underbart fluffig, vit och fin.

Ha en riktigt trevlig helg!

 



 

Hermans Snålsoppa...

Höstens tid är här! Nu när sommaren oundvikligen är slut så känner i alla fall jag att det är ganska skönt att "krypa" inomhus, tända lite ljus och mysa. Men, det går ju inte bara att ligga där och drömma då denna årstid ju trots allt har så fantastiskt mycket att erbjuda oss - ute i trädgårdslandet. Hallonen åt jag upp de sista igår. Bönorna är ju som bekant bärgade. Tomaterna måste jag verkligen börja göra något åt och morötterna börjar bli klara (även om jag sett bättre exemplar). Morötterna(!) ledde mig osökt in i köksregionen i går kväll. Jag letade upp mitt recept och efter diverse kompletteringar i affären var det så dags för - Hermans snålsoppa! Jag älskar soppor! Det gör däremot inte min tonårsson (säg vad han tycker om förresten, förutom potatis och mackor...) så han jublade inte direkt. Men övriga familjen tog faktiskt om två gånger. Det var bäst tyckte min man då han annars får äta rester i en vecka. När jag tillagar soppa har det nämligen tendensen att bli så mycket och räcka lääänge...

Vem är då Herman?  Jo, han tillhör den stolta finska släktgrenen på mammas sida. Snålsoppan serverade han oss, rykande varm när vi för några år sedan var uppe i Sundom, utanför Wasa, och hälsade på. Här har ni också receptet. Enkelt att göra och väldigt gott. Har man då, som jag, tonårsson i huset är det idé att servera någon typ av korv eller annat kött till (igår blev det skivad och stekt mycket delikat falukorv). Då har man i alla fall samlat på sig något pluspoäng...

 

 

Hermans Snålsoppa

(4 pers)

 

4-6 potatisar

4 morötter

1 blomkålshuvud

1 broccolihuvud

2 dl sockerärtsbitar

Några nävar grovt hackad färsk spenat

Vatten, som precis ska täcka grönsakerna

1 grönsaksbuljongtärning

5 dl mjölk

1 dl grädde

1 msk vetemjöl/ (potatismjöl)

Salt och peppar

En nypa socker

Hackad persilja/dill

 

Skala och skär potatisen och morötterna i små fyrkanter. Bryt broccolin och blomkålen i små buketter. Täck grönsakerna med vatten och lägg i buljongtärningen. Koka sakta. När grönsakerna är nästan mjuka lägg i sockerärtor, spenatblad och dill/persilja. Tillsätt även mjölken och grädden. Låt det koka upp. I receptet ska man reda av med vetemjöl men jag reder alltid såser med potatismjöl utrört i vatten (alla kockar ryser troligtvis nu). Men då slipper man klumpar och elände... Sist men inte minst krydda efter tycke och smak.

Smaklig spis!

En helg i Barcelona...

De senaste fyra dagarna har jag tillbringat med man, syrror och goa svågrar i ett varmt och underbart Barcelona. Kändes lyxigt att komma till 29 graders värme nu när hösten visst gjort sig påmind här hemma under tiden vi var borta. Mycket har vi traskat runt (som sig bör i en storstad...) och mycket har vi sett. En grön härlig stad med vindlande gränder, goda tapas, läskande sangria och fantastiska sevärdheter. Icke att förglömma långa sandstränder med stora vågor. Kroppen behövde några eftermiddagstimmar där kan jag garantera er. Det är lätt svettigt i storstan...

Vi avslutade helgen i Gaudis Park Guell. En park på UNESCOs världsarvslista med medelhavsväxter, spännande byggnader och vackra mosaiker. Det fanns fräcka kaktusar, pepparträd (tror jag i alla fall att det var??!) och min kompis pipört (lite lägre än min där hemma, men ändock).

 

 

 

 Brasilianskt pepparträd, Schinus terebintlifolius (tror jag...)

 

Pipört

   En helg går fort och väl hemma såg jag att detvar överfullt med mogna tomater i växthuset, gräset var långt, ogräs här och där...

 Men Barcelona ska jag plocka fram ur minnet när regnet skvalar i höst. En stad man inte får missa!

 

Lyxiga hösthallon...

Nu är de goda hösthallonens tid här. Plantorna har jag fått av kompisen Marianne så sort har jag ingen aning om. Men goda bär är det - och stora! Högväxta plantor också för den delen. I våras slog jag ner några gamla hässjestörar och snodde grova snöre mellan för att försöka stötta plantorna och få hallonraden att se någerlunda hyddad ut. Sen gödslade jag ordentligt med kogödsel och strödde ut träaska (ska vara bra för smaken har jag hört, det ger jag till vinbär också bl a). De står ganska soligt även om man kanske kunde önskat lite fler soltimmar per dygn (men en vacker björk står ivägen en del av dagen). Hallon gillar inte rotogräs runt rötterna så det måste bort innan man kan sätta plantor. Däremot tycker de om fuktighetshållande och lucker jord därför, ska de i höst skämmas bort med ny fluffig kompost. Nackdelen är alla rotskott överallt...rensa, rensa innebär det.

 

Jag kommer ihåg farmors fina hallonrader. Där dignade det av bär ska ni veta och inget ogräs syntes så långt ögat kunde nå. Det var lyx att få gå där och mumsa. Lever fortfarande i drömmen om ett eget stort och prunkande hallonland. Nu bor jag dock smått så det kommer aldrig att ske, om jag inte gräver bort hela återstoden av gräsmattan då förstås (och det kommer definitivt inte att hända...).

Alltså får jag nöja mig med det lilla.

Fördelen med hösthallon är att man får bär redan på årsskotten och sen klipper man ner alla skott efter skörd. Lätt och enkelt, passar mig. Nackdelen är att hösthallon klarar sig bäst upp till ungefär zon tre. Sen att de är färdiga först nu spelar inte så stor roll tycker jag. Hallon smakar ju ljuvligt närhelst man stoppar dem i munnen!

Höstens växtmarknad...

Igår var det så änligen dags för höstens växtmarknad i Hallands Trädgårdsförenings regi på Lilla Böslid söder om Halmstad. Här får medlemmarna själva sälja sina växter och vi som inte säljer får frottera oss bland blommor och blad. Förväntansfulla stod vi utanför repavspärrningen och stampade. Först till kvarn...Fast precis som i våras gick jag ut lugnt, skulle "inte ha något" bara titta lite. Jo förresten, det skulle vara om jag trillade över ett fikonträd, då skulle jag slå till direkt no matter price hade jag bestämt. Men hur tror ni det gick?Även denna gång spelade hjärnan mig ett spratt och ville helt annat...det är ju så billigt...och något litet hål finns ju alltid att fylla ut (även om min man tycker att det verkar högst osannolikt) 

 

En styck Hosta 'Stiletto', var först ut och gled elegant ner i min medhavda papperspåse. Denna sorten blir runt 15 cm hög och får lavendelblå blommor med lila randning. Blir nog fint som snus och plats i landet fick den också. Ser man på!

 

Med risk för att bli tjatig, men detta är verkligen en av mina sensommar favoriter Rudbeckia fulgida var. speciosa 'Goldsturm' - praktrudbeckian. Och vem kan motstå för 20 spänn per planta. Fem till syrran och tre till mig. Stora var de också...Sedan fick jag även med mig ett par röda sockblommor Epimedium x rubrum (ska få mörkröd höstskrud, ser fram emot den) till mitt lilla woodland Sist, men inte minst köpte jag en Amsonia tabernaemontana - amsonia, växer ingen hemma hos mig ska bli trevligt med blå fägring i juni, juli nästa sommar. Nöjd och belåten lämnade jag sen denna trevliga begivenhet. Längtar redan till vårens växtmarknad, den är nästan ett strå vassare. Eller beror det må hända på att våren väcker habegär???

 

 

Äntligen är den klar...

Det är gurkor även om det nästan ser ut som fisk...

Så var den då äntligen klar - syltgurkan! Lite pillejox har det varit men det är det värt för snart ska den få slinka ner tillsammans med den kokta potatisen och köttgrytan, som puttrar på spisen samtidigt som den sprider en väldoft av rött vin, trattisar, bacon, broccoli och morötter i hela köket...oj, nu dräglade jag nästan på tangentbordet kände jag. 

Men för att återgå till verkligheten så kommer här receptet på gurkorna (för dig som inte har så mycket för dig den kommande veckan...)

SYLTGURKA 

Omkr. 4 kg (2-3 st, helst vita, men jag tar vanliga ifrån växthuset) 30-40 cm långa, jämna och slanka. 

Lag

1 liter inläggningsättika

1/2-1 kg socker (blir lite väl sött med för mycket tycker jag)

3-4 bitar muskotblomma

3 bitar ingefära

1/2-1 tsk hel vitpeppar

2 tsk hela gula senapsfrö

Tvätta och skala gurkorna. Klyv och kärna ur dem. Dela varje halva i 2-3 bitar. Koka dem nästan mjuka i lätt saltat vatten. Ta upp och låt dem rinna av. Knyt in kryddorna i en tygbit och koka lagen, skumma den om det behövs. Lägg ner några gurkbitar i taget och koka dem mjuka och klara. Ta upp med en hålslev och låt dem rinna av. Lägg gurkbitarna i en glasburk.

Koka ihop lagen, skumma den vid behov. Ta upp kryddpåsen och spara den. Häll lagen kall över gurkorna. Sätt på lock och ställ svalt. Efter 3-4 dagar häll av lagen i en gryta. Koka ihop lagen med kryddorna och låt den kallna. Häll lagen över gurkorna (se till att den står över gurkorna). Man kan lägga i 1 tsk senapsfrön, 2-3 msk inlagd syltlök samt några små färska dillkvistar i lagen. Har man mycket socker i bör lagen kokas ihop ytterligare ett par gånger med någon veckas mellanrum. Lagen hälles kall över gurkorna.

Lycka till!

Lök och annat gott...

 

 

Blasten hade lagt sig på årets lilla lökskörd, som därför nu är bärgad och ligger på tork. Där ska den ligga tills blasten är torr som fnöske. Fast jag var tvungen att smygprova en liten en och det var bra fräs i den kan jag lova. Ögonen tårades rejält när jag hackade och skulle steka till kvällsmat. Men det spelar ingen roll om man bölar, det är det värt, för allt smakar liksom bättre när man vet att det är egenodlat - man känner sig rik!

Passade även nyss på, innan regnet vräkte ner, att skörda all bönorna, ta in de sista druvorna, knipsa av en (nästan färdig...) paprika, dra upp några morötter och lägga ner lite röda härliga tomater i korgen.

 

 

Efter att en lång jobbvecka passerat och de allt för många kvällsaktiviteterna avlöst varandra (därav det glesa inläggs antalet, sorry) kändes även växthuset aningen eftersatt. Därför! Fram med sopkvast, vattenslang och sekatör. Gäller att hålla så rent och luftigt som möjligt nu när den fuktiga sensommaren är här. Vill inte ha mögel och annat otrevligt så det åkte bort en massa onödiga gurk- och tomatblad, nedfallna vindruvor och även en och annan grön tomat som låg på jorden och skräpade.. Nu ser det riktigt prydligt ut och jag ska (när bönorna är förvällda och infrysta dock) med väldigt gott samvete lägga mig på soffan ikväll...Ett nytt nummer av "Lantliv" ligger nämligen och väntar.

 

Ps. Imorgon är min syltgurka äntligen färdig. Mums! Blir kött, sås och potatis till den då. Det vattnas redan i munnen...