Äntligen är den klar...

Det är gurkor även om det nästan ser ut som fisk...

Så var den då äntligen klar - syltgurkan! Lite pillejox har det varit men det är det värt för snart ska den få slinka ner tillsammans med den kokta potatisen och köttgrytan, som puttrar på spisen samtidigt som den sprider en väldoft av rött vin, trattisar, bacon, broccoli och morötter i hela köket...oj, nu dräglade jag nästan på tangentbordet kände jag. 

Men för att återgå till verkligheten så kommer här receptet på gurkorna (för dig som inte har så mycket för dig den kommande veckan...)

SYLTGURKA 

Omkr. 4 kg (2-3 st, helst vita, men jag tar vanliga ifrån växthuset) 30-40 cm långa, jämna och slanka. 

Lag

1 liter inläggningsättika

1/2-1 kg socker (blir lite väl sött med för mycket tycker jag)

3-4 bitar muskotblomma

3 bitar ingefära

1/2-1 tsk hel vitpeppar

2 tsk hela gula senapsfrö

Tvätta och skala gurkorna. Klyv och kärna ur dem. Dela varje halva i 2-3 bitar. Koka dem nästan mjuka i lätt saltat vatten. Ta upp och låt dem rinna av. Knyt in kryddorna i en tygbit och koka lagen, skumma den om det behövs. Lägg ner några gurkbitar i taget och koka dem mjuka och klara. Ta upp med en hålslev och låt dem rinna av. Lägg gurkbitarna i en glasburk.

Koka ihop lagen, skumma den vid behov. Ta upp kryddpåsen och spara den. Häll lagen kall över gurkorna. Sätt på lock och ställ svalt. Efter 3-4 dagar häll av lagen i en gryta. Koka ihop lagen med kryddorna och låt den kallna. Häll lagen över gurkorna (se till att den står över gurkorna). Man kan lägga i 1 tsk senapsfrön, 2-3 msk inlagd syltlök samt några små färska dillkvistar i lagen. Har man mycket socker i bör lagen kokas ihop ytterligare ett par gånger med någon veckas mellanrum. Lagen hälles kall över gurkorna.

Lycka till!

Lök och annat gott...

 

 

Blasten hade lagt sig på årets lilla lökskörd, som därför nu är bärgad och ligger på tork. Där ska den ligga tills blasten är torr som fnöske. Fast jag var tvungen att smygprova en liten en och det var bra fräs i den kan jag lova. Ögonen tårades rejält när jag hackade och skulle steka till kvällsmat. Men det spelar ingen roll om man bölar, det är det värt, för allt smakar liksom bättre när man vet att det är egenodlat - man känner sig rik!

Passade även nyss på, innan regnet vräkte ner, att skörda all bönorna, ta in de sista druvorna, knipsa av en (nästan färdig...) paprika, dra upp några morötter och lägga ner lite röda härliga tomater i korgen.

 

 

Efter att en lång jobbvecka passerat och de allt för många kvällsaktiviteterna avlöst varandra (därav det glesa inläggs antalet, sorry) kändes även växthuset aningen eftersatt. Därför! Fram med sopkvast, vattenslang och sekatör. Gäller att hålla så rent och luftigt som möjligt nu när den fuktiga sensommaren är här. Vill inte ha mögel och annat otrevligt så det åkte bort en massa onödiga gurk- och tomatblad, nedfallna vindruvor och även en och annan grön tomat som låg på jorden och skräpade.. Nu ser det riktigt prydligt ut och jag ska (när bönorna är förvällda och infrysta dock) med väldigt gott samvete lägga mig på soffan ikväll...Ett nytt nummer av "Lantliv" ligger nämligen och väntar.

 

Ps. Imorgon är min syltgurka äntligen färdig. Mums! Blir kött, sås och potatis till den då. Det vattnas redan i munnen...

Sensommar i gult...

När jag får förfrågan av kunder att rita perennrabatter frågar jag så klart vilka färger de föredrar och tycker om. Oftast är det rosa, blått och vitt eller andra önskemål, men, många gillar inte GULA blommor. Jag älskar gula blommor! Nu på sensommaren och under hösten ger de en sådan härligt sprakande, varm ton till rabatten och lyser upp trädgården. Något att längta efter när sommarens många ljuvliga pastellfärger tonat ut...Det är underbart med höstfägring. Förhoppningsvis krävs det endast lite övertalning och inspirationssnack för att få någon att hänga med på tåget men ibland är det tyvärr stopp. För att förhoppningsvis inspirera, om det finns tvivlare där ute, så har jag i eftermiddag varit ute i duggregnet och fotat gult hemma hos mig. Tog även liten avstickare genom häcken in till grannens rabatt, som jag anlade för några år sedan och där det nu på sensommaren verkligen brinner av gula nyanser. Härligt! Hoppas ni också gillar det...

Praktrudbeckian, Rudbeckia fulgida var. speciosa, 'Goldsturm' är en favorit och snygg ihop med olika gräs och som här det säkra kortet röd rudbeckia, Echinacea purpurea 'Alba'. 

 Alltid lika vackra dagliljor i olika nyanser. 



 



Vid lusthuset står den höga höstrudbeckian. Visst är hon ståtlig!

 

Det gick inte att motstå den underbara Austin rosen 'Crown Princess Margareta' sist jag var i växtbutiken. Rosen är uppkallad efter kronprinsessan Margareta (barnbarn till drottning Victoria av England) som tillsammans med sin man Gustav VI Adolf skapade trädgårdarna vid Sofiero slott utanför Helsingborg. Det är en ganska kräsen rosdam men jag ger henne en chans och extra omsorg så ska det förhoppningsvis gå bra. Hon har fått ny fin jord och en varm och fin växtplats. Blir ett grantäcke till vintern också..

 

Ps.

Tack Ann-Sofie, som med en kommentar uppmärksammade mig på att jag har ordverifieringsknappen på. Sorry! Hoppas att det är löst nu och att det är lättare att skicka kommentarer.

 

 

Nu mumsas det bönor...

Nu knaprar jag vaxbönor som hejsan! När jag härom dagen lyfte på bladen var de plötsligt bara där, i massor. Och goooda som bara den. Känns dock som vägen varit lång och krokig för de arma bönorna denna kalla sommar. Det var varmt och fint när jag sådde (bör vara minst 12 grader) men sen tog liksom solskenet som bekant slut och det blev fasligt trögt att få fart på växandet. Smått och tanigt såg det ut länge. Men jag haver icke misströstat utan vattnat, täckt med duk, av kärlek gödslat lite extra samt låtit dem klättra upp för morfars gamla järnsäng. Inte fy skam och nu har belöningen kommit!

I år köpte jag frön ifrån Impecta (mycket kul i deras katalog - man blir smått hagalen). Denna vaxböna, Phaseolus vulgaris, är en gammal kultursort från före 1925 och heter 'Dragon´s tongue'. Väldigt krispiga och fina bönor som blir runt 12-15 cm långa. Kan rekommenderas!

 

 Söta små rosa/lila blommor och en liten, liten böna...

 

 

Vackra är de också! 

     Ps.

Återstår nu bara att se om det blir några kvar att förvälla (tyvärr tappar de dock aningen färg då) och frysa in efter att jag mumsat färdigt varje gång jag är ute i trädgårdslandet... 

 

Ha en underbar helg!!

Päronrost...

Den smått trista päronrosten har tyvärr visat sig på päronträdet i trädgården i år igen. Päronrost orsakas av svampen Gymnosprangium fuscum och för att den ska leva och utveckla alla sporstadier måste den värdväxla mellan, i detta fallet, mitt päronträd och vissa enar i grannskapet t ex trädgårds en, sävenbom och kinesisk en. Upp till ett avstånd av ca 400-500m kan svampen "bo". Så man förstår ju att det är svårt att bli av med problemet. Går ju inte gärna att såga ner dem alla då en ansenlig massa enar planterades överallt på 70-talet...  På vinterna övervintrar den orangea och geléaktiga svampmycelen på enarna (syns tydligt om man letar).
Vi hade samma problem med ett gammalt hagtornsträd i trädgården tidigare. Där svampen, även i detta fallet, värdväxlade mellan hagtorn på sommaren och enarna på vintern. Till sist blev faktiskt trädet så trist och skavankigt så vi sågade ner det. Som en parentes kan sägas att hagtorn även är ett riktigt "lusaträ" (dialekt, vet ni...) så vi var inte helt olyckliga över att behöva ta bort det.
Nåväl, ju närmre "smitthärden" päronträdet befinner sig desto mer fläckar. Det är till liten smal lycka bara nya blad som får fläckar under den begränsade tid då sporerna sprider sig. Jag har fina, snygga och gröna blad ovanför de angripna. Päronen är helt ok varje år så trädet i sig mår nog rätt väl så länge inte angreppen blir för eländiga förmodar jag.
Ska i sanningens namn erkänna att jag gick på gelérost-jakt vintern efter det att de första angreppen visat sig. Och mycket riktigt! Tre hus bort stod en trädgårds en full med äckliga orangea geléklumpar. Det var nog boven i dramat! Sen att vinden på Sveriges framsida oftast kommer från väster, i vilket vädersträck denna en stod, så var det inte heller så konstigt att svampsporerna flugit hit till min gamla päronträdsgumma...