Färgglada 'Rosmari'...

Inlägg nummer 100! Jaha, vad skriver man om då? Känns liksom lite som ett minijubileum. Har funderat lite hit och dit och som av en ren händelse snubblade jag över - just det, ett träd! Detta elementära underbara i en trädgårdsmästares värld. Plantering av träd! Efter avslutat arbete häromdagen var jag inom min kära kollega Rose-Marie på Lantmännen. Lite gödsel i skorna har man ju begåvats med, i detta fall 50% på träd, buskar och perenner. Och minsann, mitt framför näsan stod hon, prydnadsrönnen 'Rosmari' E (kunde ju inte vara mer passande, namnmässigt...).

Den perfekta platsen hemma i trädgården fanns redan i tankarna så jag slog till. Där vi för några år sedan tvingades att såga ner en gammal hagtorn gapar det nämligen tomt (belive it or not...). Det fattas ett träd! Här skulle 'Rosmari' få ståta! Hoppas hon blir en 5-6 m och fyller upp hörnet. Jag gillar rönnar! Blommor, bär och härliga färger gör alla glada inklusive fåglarna.

 

Hösten är den perfekta tiden för plantering då det är lägre temperatur och hög luftfuktighet. Trädet har tillgång till hela vinterns nederbörd och kan börja vegetera så fort jorden är varm nog frampå vårkanten.

Jord och dylikt ska jag inte gå in på här då blir det här inlägget långt som...Viktigt dock att tänka på är, att aldrig plantera trädet djupare än det stått i plantskolan. Bättre något för högt än för djupt. Vattna så att jorden slammar igen och fyller ut alla tomrum runt rötterna.

Förankra trädet mot en stödpinne (eller om det behövs flera) som placeras på den sida varifrån vinden kommer. Jag binder med nån typ av hampa snöre. Blir klart snyggast, inga plastband här inte...

Stödpinnen ska sitta kvar tills växten har etablerat sig. Jaha, hur länge är det då undrar vän av ordning? Det beror ju lite på så klart men i bästa fall ett till tre år. Naturligtvis måste man kontollera uppbindningen varje år så den sitter ok. Jag satte två pinnar för det är ganska blåsigt i min hörna. De blev aningen långa så jag ska  såga av dem lite. Egentligen hade det räckt att de var 50-60 cm höga så att kronan kan svaja och på så vis tala om för roten att här är det bäst att få en ordentlig stam och förankra sig väl. Har man för långa pinnar kan inte kronan röra sig och tror då att stödpinnen är en del av trädet - blir stor krona och klen rot. Nåväl, sågen fram imorgon och sen ska jag njuta av de få gula blad som finns kvar och skimrar i höstsolen.