En grådisig måndag...

Så var man nere på jorden igen! Lördagens underbara väder förbyttes snabbt i måndagens gråa och mera ogästvänliga dis. Vad gör man då en gråmulen dag? Först ett möte och sen en son som låg sjuk hemma fick mig att tillbringa den inomhus. Kändes rätt skönt faktiskt...framför allt varmt och skönt. Efterhängset kontorsjobb blev fixat även om det inte är jätte kul direkt. Men, vet ni vad en sjuk son vill ha mest av allt på hela jorden? Jo, hembakade bullar! Det ville hans moder också för den delen och då frysen faktiskt gapade tom så skred jag till verket...

Jag började med att tända eld i kaminen (är barnsligt förtjust i brasor...)i köket för den kalla dagen hade även letat sig inomhus kändes det som. Ville få lite mysa-i-köket- känsla, vilket innebär att jag låter kaminsluckan vara öppen så det knastrar så där som bara en brasa kan. Nu var tyvärr inte detta ett av mina smartare drag eftersom kamin + ugn blir en ganska het kombination, tro mig!

 Men jästen trivdes i värmen. Och medan det växte och frodades i degbunken fick jag genom köksfönstret syn på hallonbuskarna ute i trädgården. Minsann, satt där inte några stackars förskrämda bär kvar. Jag var helt enkelt tvungen att gå ut och äta upp dem då det vore synd och skam om de skulle förgås.

 

 

 På vägen till mitt lilla hallonland lyste det alldeles himmelsblått. Bedårande nunneörten, Corydalis, blommade för fullt.

Och vid häcken som mest ser brun och trist ut försökte en liten, liten vallmo att lysa upp tillvaron

 

 

Inte nog med det, fingerborgsblomman trotsade också hösten.

Det var ju upplivande att sommaren inte helt ville släppa greppet om trädgården.

Runt hörnet på huset fick jag en gul chock. Alla hostor, benveden, ormbunkarna och häggmispeln lyste som solen. Tänk vad en rabatt kan ändra karaktär över en säsong...

Den förväntansfulla våren (fast rabatten sett från andra hållet).

Den ljuvliga gröna sommaren.

Till sist den färgsprakande hösten. Härligt!

Livet kändes väldigt lyxigt när mörkret började sänka sig ute, elden knastrade, stearinljusen var tända, bullarna äntligen ute ur ugnen, en oemotståndelig doft spred sig i huset och sonens ögon lyste när han var inne på den ljumna bullen nummer tre. Inte frös vi heller...