fredag 16 augusti 2013

I fuchsiakungens rike...

Nu har det hänt igen! Jag har träffat en till sån där härlig - fantast, specialist, nörd ja, kalla det vad du vill! Helt underbart! Någon som är så hängivet intresserad av sin hobby. Kan allt, provar allt och begåvad med en ängels tålamod har pappas kusin en sagolik odling av 130 olika fuchsia sorter! Ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur många gånger jag sa  -"men..", -"helt otroligt...", "fantastiskt..." under mitt besök. Tänkte på allt jobb som ligger bakom. Alla krukor som ska lyftas in till vintern och ut på våren. Omplantering, förökning och vattning. Jag blir så imponerad! Kameran klickade i ett och nu sitter jag här och ska välja ut lagom antal bilder. Fullkomligt omöjligt, det blir många. Ha överseende och håll till godo!
 
 
Han har byggt ut ett stort, fint vattensystem med timer, vilket är förståligt med alla de krukor som ska vattnas varje dag och med tanke på att fuchsior absolut inte får torka ut (inte konstigt att mina alltid får löss och elände på sommaren...). I en 1000 liters tank blandar han vatten med gödning som sen leds ut i slangar till varje kruka. En liten slurk varje dag. Jag såg inte ett enda gult blad och inte en lus så långt ögat kunde nå.
 
 
Det fanns flera riktiga praktexemplar! Krukorna var väl förankrade ner i marken med järnrör för att inte välta.
 
 

Någon var pytte, pytte, pytte liten med blå kant.
 
 
Min favorit direkt. En alldeles egen skapelse! Fortfarande utan namn men ack så vacker. Stor och fluffig med fantastiska långa knoppar. Oj, oj, oj...
 
 
 
 
 
 
 
Hoppsan! Syrran hade också nästlat sig in:) I matchande klädsel dessutom dagen till ära!
 
 
 
Liten som en fingerborg...
 
 
Variegerat bladverk och lååånga blommor.

 







Det är tydligen ingen konst att få en fuchsia stickling att ta sig... Vi fick sticklingar med oss hem. Återstår att se hur länge de överlever innan vi får komma krypandes tillbaka med svansen mellan benen och be om nya...I denna trädgården används ett litet knep. Efter att ha provat handelns rotningsmedel utan större resultat använder han sig istället av - kanel. Funkar tydligen jätte fint! Sticklingen doppas någon cm i kryddan sen ner i fuktig jord.
 
Alla sorterna är numrerade och namnen står snyggt och prydligt i en lista. Undrar ni varför jag inte skrivit ut några  så beror det på att min hjärna har glömt. Men fina namn hade de...
 

Efter rundvandringen slog jag mig ner med en belåten suck till dukat bord med kaffe och vaniljdoftande bullar. Mitt på bordet tronade (så klart, vi var ju hos ett riktigt proffs) en vattenfylld skål med olika sorters fuchsiablommor. Lila, vinröda, vita, rosa, dubbla och enkla...
 
 
 Sticklingarna står nu i mitt växthus och jag ser redan fram emot den första blomman. 
Ska, som sagt, bara få dem till att överleva först... 
 
Namn på hans egen fuchsiaskapelse?? Jo, jag har funderat, 'Karin' kanske, efter hustrun. Hon som bjöd på bullar, som smälte i munnen. Tack för ett härligt besök!
 
Ha en skön helg mina vänner!
 
Kram
Milla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla