På den bördiga laholmsslätten börjar sädesfälten att mogna. Vajande vete, som börjar anta en mörkare ton och kornets ax som böjer sin nacke. När trösket är i full gång tycker jag att det känns lite vemodigt. Sommaren går in på slutfasen, åkrarna är snart svarta igen och hösten är liksom obönhörligen på väg.
Idag var jag helt enkelt tvungen att stanna till med bilen mitt emellan två stora fält och plocka fram kameran (min kompis på vägen) och föreviga denna bild innan den är borta.
När jag var liten tillbringade jag mycket tid hos mina morföräldrar på landet. Då kornet (det odlades mest korn) började mogna tuggade morfar på kornen och ju hårdare de var desto mindre vatten innehöll de och då började de bli dags för tröskning. Dessutom behövde ju inte säden torkas så länge uppe på magasinet då.
Tröskningen på den tiden (och även idag så klart) innebar mycket arbete både för de som var ute och jobbade och för de som stod i köket och skulle serva alla med frukost, förmiddagskaffe, lunch och eftermiddagskaffe. Hade karlarna tur kunde det även vankas en liten kaffegök...Nåväl, svunna tider med underbara minnen av dofter och framför allt människor, som man alltid bär med sig
Kram
Milla
Vilka otroligt vackra bilder!
SvaraRaderaUsch ja, snart är hösten här. Alla årstider har ju sin skönhet men sommaren kunde ju gärna få vara lite längre.
Ha det gott!
Kram Annica