Vid denna tiden på året då det fortfarande är stiltje utomhus går däremot trädgårdshjärnan på högvarv. Vad ska ändras, vad ska planteras, vad ska flyttas och vad ska byggas? Ska dammen vara kvar? Har inte bestämt mig ännu! Det gick hål på dammduken i förfjol och lagningen höll inte längre. Just nu känns idén med damm nattsvart, mest för att det är ett jättejobb att laga, som jag bävar lite inför. Bron över dammen behöver dessutom lite ny målarfärg. Frågan är om jag ska göra en rabatt istället? Pergola kanske? Det hade varit fräckt framför huset. Full med rosor och klematis! Sen vill jag gärna plantera något mer träd ut mot gatan och fina buskar nere vid komposten...
Min man älskar en fin och grön gräsmatta (förmodligen associerat till det stora golfintresset...)! Han är inte det minsta intresserad av "blommor och sånt" utan låter mig "hålla på" med det. Däremot vet jag att han tycker om trädgården, bara han slipper jobbet liksom. Men gräsmattan är helig. Det är kanske ett manligt fenomen, eller? Jag däremot hetsar inte upp mig nämnvärt över gräs utan knaprar gärna lite på det vart år. Lägger inte ner världens energi på att sköta mattan heller det kan jag villigt erkänna. Hönsgödsel, vid behov lite luftning, maskrosplockning och klippning. Det får liksom duga. Därför smider jag i skrivande stund små illmariga planer. Ska bara försöka göra ingreppet "osynligt" för honom och det kan bli lite klurigt...Men om jag lockar med ett större potatisland kanske? För denna ädla knöl var ju ett lyckat odlingsgrepp i somras förstod jag på hela familjen.
Ja, ni förstår ju nu att hjärnan har ett sjå. Ibland måste den därför vila och njuta av andras trix och fix istället. Det gör den liggandes i soffan med hjälp av Gunnels Carlssons bok "Min gröna passion". Mysläsning!
Känner igen mig att vara ensam trädgårdsnörd i familjen och gräsmatta är verkligen inte i fokus här heller. Tur att man är olika då tror jag man samspelar bäst i ett förhållande ;)
SvaraRaderaKram Madde