Efter att tillbringat en underbar helg i sångens tecken tillsammans med 45 skönsjungande damer
i WiPå-kören är jag nu fulladdad med ny välbehövlig energi. Skönt att bara släppa allt och ge sig hän ibland. Att sjunga ger så mycket positivt. Om det dessutom kombineras med god mat och dryck och mycket skratt blir ju allt ännu bättre.
Väl hemkommen nu sent i eftermiddags lockade dock solen och jag hann ge mig ut och rensa ett par rabatter till. Men, brukar de verkligen vara så många? Tycker aldrig jag blir klar...
Ingen värme i det närmaste verkar det vankas heller. Fast efter en kort vårspaningsrunda i trädgården såg jag att det trots allt hänt en hel del under veckan som passerat. Höstens planterade rönn 'Rosmari' visar antydan till små blad, som bara väntar på att få slå ut.
Lungörten har börjat blomma.
Stora knoppar på det lilla körsbärsträdet, som jag grävde upp hos mina föräldrar ifjol.
Äntligen! Min körsbärsbenved verkar trivas på sin plats.
Hoppas även att den får några fina frukter i år.
Om man tjuvkikar ser rabarbern ut så här under odlingsklockan...
En hyacint som blivit över ifrån en gammal julgrupp tittade upp under alla löv när jag började rensa.
Ormögat, Omphalodes verna, har en ljuvligt blå färg.
Så långt har våren kommit i södra Halland.
Hoppas ni får en trevlig Valborg!
Kram
Milla
Fler vårteckensutmaningar ifrån vårt avlånga land hittar ni på Annicas blogg, klicka på bilden.
Så mange nydelige og glade vårtegn hos deg! Nå går det rette veien:)
SvaraRaderaJa, er vår har kommit betydligt längre än vår här i mitten av Småland. Mina pioner tittar visserligen upp lite, men inte är det mycket. Och är det inte konstigt att jag, som pratat om att fixa hit lungört i många år, fortfarande inte fått hit någon!!! Nu får det bli bättring på det, haha.
SvaraRaderaHoppas du har en fin valborg.
Kram Elzie